Petter Birgersson: Politisk enighet i Ystads stora framtidsfråga – är det bara bra?
Det är möjligen ett brott mot publicistisk etikett att skriva om ett evenemang man själv har varit direkt delaktig i, men jag tillåter mig ändå att i ett par rader reflektera över den utfrågning av Ystads ledande politiker som hölls i Gamla rådhuset i måndags eftermiddag. Undertecknad var anlitad av organisatören , pensionärsorganisationernas gemensamma råd, YPR, för att efter bästa förmåga moderera debatten.
Det brukar heta att kommunpolitik skiljer sig från rikspolitik. Konstigt vore det annars. Men att det inte skulle finnas ideologiska konflikter på det lilla planet är en utbredd missuppfattning. Det är ganska klart att synen på valfrihet i skola och omsorg präglar kommunerna på olika sätt. Här har dock Centern i Ystad positionerat sig i motsatt riktning till moderpartiet, med budskapet att kommunen är för liten för att det ska vara någon poäng med valfrihet på hemtjänstområdet för de äldre. Man skulle annars tro att just mindre städer av Ystads karaktär vore en utmärkt plats för att åstadkomma det ökade inflytande som Centern annars menar att människor även utanför storstäderna har rätt till.
På lång sikt syns ideologin ofta i hanterandet av skattemedel och på vilket sätt skattesatsen utvecklas. I Ystad har maktskiftena varit många och Socialdemokraterna – personifierade av Kent Mårtensson – har också att möta en relativt borgerlig väljarkår. På frågan om det är aktuellt med skattehöjning den kommande mandatperioden, var det i alla fall ingen i politikerskaran som frivilligt räckte upp handen. Låt vara att både Kent Mårtensson och den moderata utmanaren Kristina Bendz reserverade sig för dåliga tider.
Problemet med skattehöjningar är inte bara att det sänker individernas välfärd och viljan att arbeta, utan att det sker en anpassning uppåt av kommunens utgifter. Tyvärr blir det ofta så att skattehöjningarna kommer i ett läge när lågkonjunkturen dragit in och människor har lägre inkomster, arbetslösheten är högre och även landsting och stat höjer skatterna. Här finns anledning till extra oro. För det måste upprepas gång på gång: höjda skatter på redan höga skatter, ger allt mindre effekt i skatteintäkter och skadar ekonomi i stort och enskildas välfärd i allt högre grad.
Ystads politiker är i stort eniga om en stor framtidsfråga, den om hamnens utbyggnad. Men de gigantiska investeringarna, med en återbetalningstid på sådär 70 år, borde ge ordentliga fjärilar i magen. I grunden är det märkligt att den här typen av nationellt och internationellt viktig infrastruktur är ett lokalt åtagande för en liten kommun. Det finns mycket positivt med politisk enighet. Men när enigheten är total i stora åtaganden av det här kan det vara nyttigt, rentav nödvändigt, med yttre oberoende granskning. Hemmablindhet kan göra det svårt att se helheten.
Ett enkelt sätt att göra en bedömning av framtida värde är att bjuda in privata aktörer att investera. Om intresset är lågt eller nära noll, kan man dra slutsatsen att potentialen inte är tillräckligt stor för marknaden. Om det då är andra variabler som avgör –som Ystads möjligheter att utveckla staden i nuvarande hamnområde – då ska risktagandet i hamninvesteringen värderas enbart mot detta.
