Viktor Banke: Viktor Banke: ”Sextonåringar är ännu inte släckta av vuxenlivets förlamande kompromisser, de är ännu hänsynslösa och onyanserade, det är så man får något gjort. Därför ska vi lyssna på Greta.”

Jag tittar på bilder från hennes ensamma demonstration från hösten 2018 jämte bilderna på miljontals människor världen över som demonstrerar för samma sak, under samma paroll hösten 2019. I mitten samma unga kvinna. Nu hör hon inte längre de enfaldiga inhemska diskussionerna om att hon borde gå i skolan istället, att det är meningslöst att demonstrera utanför riksdagen på fredagar, att hon borde överlåta det där till vuxna istället. Nu är hon en av världens mest lysande stjärnor, kanske den starkast lysande just denna vecka. Nu kläs FN-skrapan i New York med hennes ord och det finns inte en församling som inte hör henne tala.

Ja, alla hör henne tala. Alla applåderar det lilla barnet vars brinnande vilja att rädda ett beboeligt klimat är så lätt att känna igen sig i, att attraheras av, att förstå. Men i vår iver att höra henne tala och imponeras av hennes kamp, är det någon som lyssnar på vad hon säger? Det är mer tveksamt.

I hennes enormt uppmärksammade tal i FN häromdagen frågade hon sig hur vi har mage att tro att allt ska lösa sig av sig själv. Hon sa – och nu tolkar jag fritt – att hon inte vill tro att vuxenvärlden nu hör de unga som runt om jordklotet demonstrerar för att de vill kunna ha en framtid att se fram emot. För om vuxenvärlden hör men ändå står handfallen, så är det ren ondska, och ren ondska vill hon inte tro om oss.

Hon sa att vuxna förlitar sig på att hennes generation ska kunna suga ut miljarder ton koldioxid ur atmosfären – vår koldioxid – med teknik som knappt existerar.

Hur, undrade hon, tillstår det oss att låtsas som om det är business as usual när vi med dagens utsläppsnivåer har drygt åtta år kvar till att hela koldioxidbudgeten är borta.

Hon sa detta och mer, för att sedan hyllas av en rad politiker och opinionsbildare som i princip lever sina liv oförändrade och har som politisk idé att det hela kommer lösa sig genom just business as usual, genom nya tekniska landvinningar som är ännu okända, genom att någon annan kommer komma på någonting.

Är det inte den värsta formen av härskarteknik? Att höra henne, hylle henne och till och med sola sig i hennes glans, för att sedan fortsätta som om ingenting hänt.

Men varför ska vi lyssna på en sextonåring? Sextonåringar vet ingenting om att världen är svår, att saker och ting är mer komplexa än vad de verkar och att det inte alltid är så lätt som det verkar det där med beslutsgångar, beredningar, proportionalitetsavvägningar och grå budgetverkligheter. Ja, det är nog precis därför vi ska lyssna på sextonåringar tror jag. De är ännu inte släckta av vuxenlivets förlamande kompromisser, de är ännu hänsynslösa och onyanserade, det är så man får något gjort.

Men kom igen, varför ska vi lyssna på en sextonåring? Sextonåringar har ingen sakkunskap, hon är ingen profet, det vore horribelt att låta beslut om vår planets framtid utgå från ett barn med osedvanlig känsla för dramatik. Ja, varför?

För att vi lever ännu i upplysningens tid. Den metod vi valt att tro på för att verifiera information är den vetenskapliga metoden. Om det råder nära nog konsensus bland de som tillämpar den vetenskapliga metoden vet vi att det är rationellt att försöka förstå världen så och agera därefter. Det barn som står där i talarstolen i FN, som åker världen runt och med ett budskap, hennes budskap är den vetenskapliga metodens budskap. Att det vore rationellt med lite panik nu, att det vore påkallat med lite handling. Att det finns inte bara en utan en rad vetenskapliga slutsatser som redan dragits, och som pekar på att vi lever på lånad tid.

Greta Thunberg är inte ett gulligt barn att vara stolt över, hon förkroppsligar frånvaron av en vuxen ledare som vågar säga att det sätt vi lever våra liv på är ohållbart, och att det saknas existerande tekniska lösningar som låter oss fortsätta leva våra liv såhär om våra kommande generationer ska få göra det.

Greta Thunberg är vuxet ledarskap utifrån tillgänglig information. Hon är den nya rapport från FN:s klimatpanel som presenterades i förrgår onsdag, och som består av sex kapitel med referenser till 6 981 vetenskapliga publikationer, granskad av experter i 80 länder som lämnat över 30 000 kommentarer.

Greta Thunberg är de skrämmande slutsatserna däri. Hav som blir allt varmare och stiger rekordsnabbt, ö-nationer som riskerar att försvinna, fler stormar och översvämningar, och havens ekosystem som kollapsar. Miljontals människor i kustnära samhällen riskerar att drivas på flykt, och så vidare, och så vidare.

Var är alla de som brukar fnysa åt en känslostyrd politik, som brukar understryka vikten av att politiska beslut ska grundas på fakta? Faktan är på bordet, den ligger där i prydliga rapporter för alla att läsa. Det är känslan av att allt är som vanligt som bedrar. Och bordet är för närvarande tomt på vuxna.