När det osynliga sätter stora avtryck
USA-baserade Marcia Kure, ursprungligen från Nigeria, har varit i Wanås sedan den 15 januari. Att skapa platsspecifik konst kräver närvaro, utmaningar finns det tillräckligt av ändå.
Speciellt utomhus med årstider som skiftar. Vinterns nakna trädgrenar utgör ett annat kanvas än vårens lövverk. Och det är bara andra gången i sitt konstnärsliv som hon ställer ut utomhus.
– Jag tycker det är intressant. I ett galleri har du bara en vit vägg att ta hänsyn till. I naturen är det så många fler dimensioner, olika färger, väder och ljuset som skiftar. Du måste jobba utifrån tre plan när du ska ta fram måttstocken för ditt verk, marken, växtligheten och himmeln, säger hon.
Marcia Kure har länge fascinerats av träd och har velat visa verk i träd, men innan sitt Sverigebesök flaggade curator Elisabeth Millqvist för den försvårande faktorn att träden här är väldigt stora och höga.
– Jag tänkte, hur höga kan de egentligen vara? Det är nog inte så farligt, men vissa ser man knappt toppen av, säger Marcia Kure och skrattar åt sitt eget lättsinne innan hon hade sett träden med egna ögon.
Efter knappt en vecka i Wanås har hon redan en tydlig idé om sitt kommande verk. Bland annat inspirerad av två verk i parken som stack ut för henne, Carl Fredrik Reuterswärds ”Interlettre” med bokstävers mellanrum, och Allan McCollums ”Parables”, betongavgjutningar av en almstubbe.
– Det handlar om saker i vår omgivning som ingen lägger märke till, men som ger andra ting en mening. All mossa som täckte stenarna i parken var en annan sådan sak jag fann intressant. Den bara ligger där, men fyller en funktion i ekosystemet och har funnits i hundratals miljoner år.
Hon tänker nu därför i termerna kamouflage, osynlighet och metamorfos. Kluster i träden och kanske ett djur fångad i rörelse.
– Besökarna kommer att få titta och leta efter min konst och jag funderar kring material som fuskpäls, glas och keramik.
En annan inspirationskälla för Marcia Kures Wanåsprojekt är ordspråk i sin egenskap av något som kan ges som svar, men som inte är ett svar i sig. I samma anda påverkas hon av fabler och sagor med tvetydiga budskap.
Till sin hjälp för att skapa sig en bild av miljön som den kommer att se ut under större delen av utställningstiden har hon tittat mycket i Wanås Konsts böcker med bilder av parken i full grönska.
Marcia Kure gjorde ”utomhusdebut” vid sitt första samarbete med Elisabeth Millqvist i Nirox Sculpture Park i Sydafrika förra våren. Curatorn trodde starkt på hennes förmåga att skapa verk som skulle funka med naturen som utställningsmiljö.
– Är man som Marcia van vid att arbeta med blandmaterial, är det lättare att anpassa sig, säger hon.
Under sina många år som en av två verksamhetschefer har Elisabeth Millqvist sett hur naturen i skulpturparken på ett positivt sätt konkurrerar om konstpublikens uppmärksamhet.
– Många besökare har kommenterat att naturen här är så vacker, men jag tror att det är konstverkens förtjänst att de ser detta.
Marcia Kure är nöjd där hon går i Wanåsparken och söker efter ”rätt” träd för sitt verk.
– Det här är ingen ”artist in residence” där man är stänger in sig på sitt rum. Jag är ute och har folk omkring mig att bolla idéer med. Jag gillar det, säger Marcia Kure som stannar på Wanås januari ut och sedan undervisar en månad vid Konsthögskolan i Stockholm.
