Chansartat resonemang som kan bli ödesdigert
Jag läste just din insändare i YA. Det var till att börja med en intressant genomgång av historien bakom att jorden en gång i tiden ansågs vara platt. Du varnar för alltför stark auktoritetstro och jag håller med.
Men dina fortsatta resonemang om klimatet, gjorde mig en smula förvirrad. Du skriver: ”Hur klimatet blir i framtiden vet vi inte förrän vi är där”.
Och det är naturligtvis alldeles riktigt. Men om nu en del av alla olika källor säger att det kommer att gå på tok med klimatet, är det då inte klokt att ”vidtaga åtgärder”? Just dessa källor skulle ju kunna ha rätt?
Men du menar alltså att det bara är att vänta och se och där håller jag inte alls med dig. Jag tycker det blir som att komma körande i sin bil och så står det en skylt som säger att det är en svår kurva där framme, men istället för att ”vidtaga åtgärd” till exempel bromsa en smula så kör jag vidare och ”så får jag se hur det går”. Var det inte så Titanic gjorde? Och hur var det med Harrisburg?
Nej, ditt sätt att resonera känns alltför chansartat mig mig. En känsla som förmodligen delas av en hel del barn och barnbarn.
Mats Josephson
Gårdlösa
