Signerat: Ola Tedin





Blind politik



Stortorget Simrishamn

Varför Gustaf Fridolin är miljöpartiets klarast lysande stjärna får man en aning om efter att ha studerat honom några få minuter på Stortorget i Simrishamn. Oavsett om det är de lokala veteranerna i partiet eller de flanerande simrishamnarna är det lätt att se varför denne unge svärmorsdröm från Vittsjö har kunnat gå så långt på så kort tid.

Att Fridolin dessutom valt att lämna riksdagen efter bara en mandatperiod läner honom till heder. För från sin ohotade position som en av partiets fixstjärnor hade han kunnat se fram emot en lång räcka av år i kammaren med följande förmåner och pension - om väljarna hade velat, märk väl. Att han nu lägger av och lämnar sin plats efter bara en mandatperiod och ger sig ut i det stora okända borde faktiskt leda till efterföljd. Till Simrishamn har han tagit sig likafullt för att agera draglok åt sitt parti och för att göra reklam för den egna boken.

Vi munhuggs om miljöpartiets politik på trottoaren framför rådhuset. Jag försöker få reda på hur man egentligen har tänkt när man så förtvivlat gärna vill genomdriva kostsamma reformer utan att ta hänsyn till tillväxt och produktivitet.

Vi kan inte lita blint på tillväxten, menar han, eftersom den då hotar både miljö och människor, när jag undrar varför hans parti inte tror på tillväxt.

Med detta säger sig Fridolin visst vilja ha tillväxt. Men att den måste tyglas och anpassas. Däremot tycks vi eniga om att det behövs ett högteknologiskt och produktivt samhälle för att kunna lösa miljöproblemen. Om denna insikt sprider sig ut i de breda partilagren vore detta sannerligen en nåd att stilla bedja om.

Siv Bildtsén, lokal miljöpartist och mångårig i partistyrelsen, tittar farmoderligt beundrande på sin unge partikollega där han står och pratar med några fredagsflanerare. "Jaaa, han är verkligen så duktig", säger hon till mig. Helt i onödan, för det står skrivet över hela hennes miljöpartistiska uppenbarelse.

Jag passar på att fråga hur hon och hennes parti kan vare emot EU när organisationen trots allt är den enda som till exempel kan lösa Östersjöns miljöproblem. "Nu är i ju inte så EU-fientliga av oss här i Skåne. Det är värre i Norrland" upplyser hon mig nyktert. På min kommentar att norrlänningarna borde vara särskilt glada för EU, med tanke på alla strukturbidrag de kunnat åtnjuta under medlemskapets tio år upplyser mig Siv om att det inte alltid är så logiskt i hennes parti.

Det är inte svårt att skriva under på.

Miljöpartiet har tack vare positionen som tungan på vågen i riksdagen kunnat åtnjuta långt mer makt än de knappa fem procents väljarstöd som var resultatet i det senaste valet.

Följden av detta har inte minst blivit ett skyhögt elpris och verkningslösa reformer såsom friåret. Låt vara att miljöbilarna har blivit billigare och att det möjligtvis finns fler mackar med etanol.

Men priset för politiken har ändå varit en hämsko på tillväxten och produktiviteten.

Miljöpartisterna Sif och Gustaf må tycka att jag har en blind tro på tillväxt och produktivitet. Men deras egen skepsis har bara lett till en politik som slår allt för blint mot det som håller välfärden uppe.