Sverigedemokraterna har putsat mycket på partiets fasad. Rasiststämpeln med den historiska kopplingen till Bevara Sverige Svenskt och nynazistiska organisationer anser den nya partiledningen, med Jimmie Åkesson i spetsen, är obsolet. Den granskning av SD som inleddes i Sveriges Radios P1-program Kaliber på söndagen visar att så inte är fallet.

SD-politikerna talar med kluven tunga. I officiella sammanhang är man vattenkammad och säger sådant som står i överensstämmelse med det justerade partiprogrammet. I slutna rum visar förtroendevalda upp sin intolerans, sina fördomar och att de innerst inne gör skillnad på människor utifrån ursprung, inte gärning.



Cyniskt kan man konstatera att de uppgifter Kalibers reportrar har fått fram genom att infiltrera partiorganisationen i Stockholm, Göteborg och Skåne och använda dolda mikrofoner inte torde överraska någon. Det har för de flesta stått klart att Åkesson sedan han tillträdde 2005 bara har spacklat på ytan, att den stenhårda centralstyrningen av partiet inte enbart har att göra med vilken politik som ska drivas utan också hur den ska drivas – i detalj.

Samtidigt är avslöjandena ett grundskott mot SD. Partiets principprogram med formuleringarna om alla människors lika värde är bevisligen ingenting som har satt några större avtryck i den jargong de partiaktiva använder. Och att hävda att det inte har någon betydelse för partiets agerande i övrigt är naturligtvis omöjligt.



Politiskt har Åkesson arbetat för att SD ska bli accepterat som samarbetsparti. Man vidhåller visserligen att invandringsfrågan är och förblir den största och för partiet viktigaste, men man inser också att uttalad främlingsfientlighet försvårar varje anspråk på makt. Genom att i stället kalla sig invandringskritiskt vill SD skapa sig en mer trovärdig plattform.

Kalibers reportage väcker nu frågan om varför SD inte kastat ut alla de medlemmar och aktiva som hyser uppenbart rasistiska eller främlingsfientliga åsikter.

Svaret kan bara bli att jargongen tydligen inte stör partiledningen, kanske till och med att den ligger i linje med den politik SD vill föra om man kommer in i riksdagen eller Europaparlamentet. Att man helt enkelt har en annan agenda än den man visar upp utåt.

De rödgröna vänsterpartierna har tydligt sagt att man aldrig kommer att göra sig beroende av SD för ett framtida maktinnehav. Allianspartierna har inte varit lika tydliga. Det är hög tid att man blir det. Samtidigt måste man framhålla att detta inte med automatik innebär att breda blocköverskridande lösningar är det bästa alternativet, minoritetsregerande kan vara bättre eftersom det tvingar även oppositionen att ta ansvar.

Utöver detta kan man konstatera att ingen annan partiledare skulle ha överlevt ett avslöjande av den kaliber som Sveriges Radio nu har levererat. Det symptomatiska för Sverigedemokraterna är att Jimmie Åkesson kommer att göra det.