Det är en marsdag sval och tydlig, på vägen mellan Christenehof och Brösarp finns ett paradisiskt kulturlandskap bevarat. Med rum och pålverk från alunbrytningen, skifferbrott och grässkodda slagghögar, ett ringlande vatten i dalen och lite längre upp ett vattendrag som kallas sjö, slingrande vägar, mjuka kullar med enstaka träd, vita murytor, röda lador och ett vidunderligt ljus. Byar och gårdssamlingar med namn som Norra Björstorp, Södra Lökaröd och Bertilstorp som är sammanlänkat med Brösarp som är i förbund med Ravlunda.

Och där i Bertilstorp, ett litet stycke utanför byklungan i en dalgång föddes Hans Krondahl, mor Astrid skötte hemmet och hjälpte andra vid kalas och tillställningar och far Erik skötte småbruket och var åkeriägare. Hans hjälpte till att svinga mjölkkannorna vid den dagliga skjutsen.

Det var inget arbete han var främmande för, men det var annat som lockade och han kom att bli en textilkonstnär och mönsterformgivare av världsklass. Han har även arbetat som lärare och professor och skapat det mesta som teaterridåer, batiktyg, mönstertryck och bildvävnader. Och en del av sin produktion har han gjort i ett hus nära Gamla Alunbruket, bara ett stenkast från Bertilstorp. Flera av motiven har han sett och blivit inspirerad av i den egna trädgården, det är ofta blommor i hans verk bredvid en annan temakrets, orientaliskt inspirerade grafiska figurer.

Hans Krondahl har sina rötter i den skånska textiltraditionen, han ger den modernistiska stänk och konkretistiska drag. Men det är ur en gammal tradition han skapar sina färgsprakande och expressiva bilder och ibland går det avläsa landskapet i både hans former och hans färgdräkt. Textil är uttrycksfull konstform, det visar Hans Krondahl när ett traditonsbundet hantverk möter en personlig kreativitet och erfarenheter och bilder från upptäcktsfärder i andra kulturer. Han har en öppenhet i sitt seende som är tydlig, han tar till sig mycket, tolkar och bearbetar det utifrån sina resereferenser. Det skulle vara önskvärt att många följde hans exempel i sitt skapande att ta till sig nytt, att se andra länder och färger, bjuda in sina egna ögon och låta sig inspireras! Och för en stund lämna Österlens himmel, vågorna mot Stenshuvud, ljuset över Örnahusen och ladorna på den förfallna landsbygden och se bortom utanför de gränssättande häckarna, som både är skyddande och välansade, men ack så begränsande.

Och så till det verk av Hans Krondahl som jag aldrig kan sluta att se på, den naturromantiska bildväven Mot september med en imponerande storlek 200 X 457 cm med två fjärilar, en sorgmantel och ett påfågelsöga och till detta en tistelblomma. Han vill göra ett utsnitt av ett stycke natur som motvikt mot den teknokrati som skulle möta bildväven, Försvarets forskningsanstalt. Det tog Hans Krondahl ett år att fullborda verket, som har en känslighet och närvaro, som jag inte kan sätta ord på.

Jag får anlita Harry Martinson och hans ord vid mötet med en sorgmantel;









"Vingarna mörkt brunröda, ådrade

sedan bandet av pärlor i lysande blått,

och ytterst bården, gräddgul.

Vingarnas framkanter svagt böjda, lite spräckliga

bakom varje vingspets en liten tagg

bakkroppen mycket hårig..."





Nu pågår en stor retrospektiv utställning av Hans Krondahls verk på Prins Eugens Valdemarsudde. Den kommer till Malmö konstmuseum i slutet av maj i år. Till denna utställning har det gjorts en bok med texter av Mailis Stensman och Tonie Lewenhaupt. Boken är ett samarbetsprojekt mellan Prins Eugens Valdemarsudde och Carlssons bokförlag.