Revolutionärt som vår monarki

Opinion

På tisdag är det den 14 juli - Frankrikes nationaldag som firas till minne av stormningen av Bastiljen 1798 och som blev startskottet för den franska revolutionen. Händelsevis är det också kronprinsessan Viktorias födelsedag.

Artikeln publicerades 10 juli 2009.Det är självklart en slump, men på något underfundigt vis poängterar detta sammanträffande familjen Bernadottes speciella relation till Frankrike och dess revolution.

Kungahusets anfader, Jean-Baptiste Bernadotte, hade med sin enkla bakgrund sannolikt aldrig kunnat stiga i graderna under det feodala Frankrike som föll 1789. Nu gjorde den enkle advokatsonen från Paux kometkarriär i la Grande Armée och blev till slut en av Napoleons marskalkar och furste av Pontecorvo. Stadens vapen med sin svängda bro finns med i Sveriges stora riksvapen.

Som regent av Sverige kom Bernadotte att bekämpa sin forne välgörare Napoleon. Svensk trupp var med och besegrade den franska armén vid Leipzig 1814, vilket gjorde den forne marskalken mäkta impopulär i hemlandet. Journalisten och författaren Herman Lindqvist reder därför ut en seglivad gammal myt om Bernadotte i en bok om honom som utkommer i september i år. I maj 1833 sattes pjäsen "Le Camarade de lit" ("Sängkamraten") upp på Palais Royal i Paris. Stycket var en vulgär karikatyr av Bernadotte, som i öppningsscenen vinglar in berusad på scenen. För att en gammal kamrat från armén ska känna igen honom blottar han därpå sin arm på vilken det fanns en tatuering med orden "Vive la république" under den frygiska revolutionsmössan. Pjäsen var en stor framgång och uppfördes mer än sextio gånger och är sannolikt orsaken till vandringsmyten att man på kung Karl den IVX Johans lik upptäckte en noggrant dold tatuering med den franska texten "Leve republiken". Enligt Lindqvist vore en tatuering på en soldat på Bernadottes tid fullständigt otänkbart. Bara kriminella tatuerade sig på den tiden i Frankrike. Likaså att han skulle ha varit berusad, eftersom han var mer eller mindre nykterist, vilket var ovanligt i en tid då det söps omåttligt.

Påståendet om Karl Johans hemliga tatuering brukar dyka upp lite då och då, men som många goda skrönor är den alltså en fantasiprodukt.

Men någonstans i SVT:s digra arkiv gömmer sig en gammal journalfilm från 1940-talet som tangerar den absurda vandringssägnen om tatueringen. Med tidstypiskt smattrande stämma bjuder speakern in publiken att bevittna skolavslutningen i Franska skolan i Stockholm. I spetsen av de nybakade studenterna tågar en av Hagaprinsessorna, jag har glömt vilken. Mer oförglömligt var dock att flickorna för full hals sjöng Marseljäsen, revolutionssången från 1792. I Carl Wilhelm Strandbergs översättning lyder de första stroferna:

"Framåt, I barn av samma fäder,

vår äras dag sin gryning har,

emot oss tyranniet träder

och reser upp sitt blodiga standar."

Att se och höra en av nuvarande kungens systrar sjunga dessa revolutionsord gav så att säga ett tvetydigt intryck. Att samme kung dessutom så småningom lyckades pricka in den 14 juli som födelsedag för sin förstfödda och efterträdare kanske därför bara var följdriktigt.

Och vem vet - idag har var och varannan människa en tatuering.