Det vore att ljuga att påstå att jag jublade av glädje när jag klev av tåget i Ystad i lördagseftermiddag. Ofta känns det skönt att komma hem efter en lång resa ty någonstans är ändå Ystad mitt hem och mitt högkvarter. När jag åkte iväg i slutet av trettonhelgen var det tung vinter och jag gladde mig åt att försvinna till varmare breddgrader en månad och komma hem när vintern i princip var över och våren började skönjas. Men jag välkomnades av samma stränga vinter som var när jag for.

Men själen var kvar i tropikerna och det tar väl någon dag till innan jag känner mig riktigt hemma igen. Men jag gör motstånd för jag tycker det är viktigt att hålla kvar så mycket som möjligt av resans fröjder så länge det går.

Det låter kanske äckligt men jag njuter faktiskt av att lukta på mina smutskläder från Thailand – de har kvar dofterna från heta, svettiga kvällar, aningar av varmt, salt hav och nog förnimmer jag dofterna av den underbara thailändska maten. Det sitter kanske mest i näsan men det spelar ingen roll – i mina kläder finns tropikerna kvar.

Utresan blev en skön dröm. När jag kom till Kastrup på trettondedag jul var det lätt kaos. Jag var som vanligt ute i god tid men det var alla andra också och vårt plan var fullbokat till bristningsgränsen. Kön till incheckningen sniglade sig fram, det tog mer än en timme att nå fram och väl där fick jag beskedet att jag inte kunde få någon plats angiven på boardingpasset, det fanns inga platser över...

Jag blev lite förvånad men den danska kvinnan i incheckningen lugnade mig med att det skulle ordna sig vid boardingdisken, strax innan vi skulle gå ombord på planet. Och det gjorde det. Med besked!

När jag köade för att borda planet ropades mitt namn upp och jag gav mig till känna. Jag fick ett nytt boardingpass och gick vidare ombord. I planets dörröppning stod några flygvärdinnor och tog emot och när de tittade på mitt boardingpass så pekade de på trappan upp till första klass. Jag hade blivit uppgraderad, förmodligen för att planet var överbokat och det bara fanns platser kvar i lyxklassen.

Att bli uppgraderad till första klass på en långresa mellan Köpenhamn och Bangkok utan att behöva betala mer än för en vanlig biljett är ungefär som att vinna på tipset.

Istället för att trängas i trånga säten med värkande rygg och ben låg jag nu istället i en bred och skön fåtölj med fotpall och sov gott hela vägen. Och skumpa och bästa tänkbara service. Någonstans kände jag att jag var värd det.

Det är i alla fall skönt att vara tillbaka här i spalten!