Annons

Återuppta hamnfusionen

Ystad och Trelleborg borde återuppta diskussionerna om en hamnfusion. På helt kommersiella grunder.
Ledare • Publicerad 30 november 2018
Detta är en ledarartikel som uttrycker Ystads Allehandas politiska linje. Ystads Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Dags att bygga nya broar mellan Ystad och Trelleborg.
Dags att bygga nya broar mellan Ystad och Trelleborg.Foto: Tomas Nyberg

Hamnfrågan är ständigt återkommande i såväl Trelleborg som Ystad. I Trelleborg hänger de nya hamnlägena ihop med förhoppningarna om en hamnstad, precis som i Ystad. I de båda städerna är också diskussionerna om hur trafiken till och från hamnen ska hanteras ständigt närvarande. I Trelleborg handlar det om ja eller nej till en ringled som ska gå runt staden och ta trafiken ut från hamnen i öster i stället för väster – och på det viset öppna för en hamnstad i andra änden. Det ogillas förstås av dem som bor vid östra sidan och längs sträckningen, men gillas av dem i väster. Kommunen har inte Trafikverket med sig, men har klubbat en plan och börjar köpa ut fastigheter.

I Ystad är planerna liknande, men här väntar miljardinvesteringarna i hamnen på beslut sedan Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna ifrågasatt om kommunen klarar av investeringarna på egen hand. För att få ett bidrag från EU på 250 miljoner kronor har S, C, MP, V och SD ställt sig bakom ett igångsättningsbesked för utbyggnaden i kommunstyrelsen. Det kräver dock att en majoritet i fullmäktige ställer sig bakom ett budgetbeslut där investeringen ryms – budgeten ska klubbas den 6 december. Även här har kommunen ingått avtal om att köpa ut Lantmännen från hamnen.

Annons

Tunga näringslivsföreträdare i Ystad, även exportföretag som har Polen och övriga Europa som viktiga handelspartner, har dock ifrågasatt kalkylerna bakom de kommande investeringarna. Grundfrågan är om Ystads hamn kommer att nå tillräcklig lönsamhet för att klara amorteringar, räntor och avskrivningar. Eftersom näringslivets väl och ve är ett huvudargument för investeringen är det onekligen något att lyssna på.

För ett par år sedan sjösattes en plan om att fusionera hamnarna i Ystad och Trelleborg. Grundidén hade bred politisk förankring. Tyvärr var förutsättningarna inte de rätta – när det kom till kritan vågade parterna inte tänka strikt kommersiellt. Resultatet fusionen blev en utredning som baserade sig på politiska önskemål snarare än affärsmässiga. Istället för ett gemensamt bolag med strikt kommersiellt uppdrag, blev förslaget en märklig uppdelning med fördelning av ordförandeposter som skulle ha skapat mer oreda än klarhet. Politiska intressen gick före de affärsmässiga – igen. Det blev inget av affären.

Ett förhållande mellan två företag och dess ägare måste baseras på nuvarande styrkeförhållande bolagen emellan och de framtida möjligheterna att få större utväxling ihop än var för sig. I fallet med hamnarna på sydkusten torde det vara ganska enkelt att skapa ett starkare förhållande mot kunderna genom att inte bygga överkapacitet utan investera efter behov för att kunna ta ut rätt pris med högre marginal. Det är trots allt ingen ideell verksamheten kommunerna bedriver i det här fallet, tvärtom.

Att det handlar om två kommuner som är ägare ställer förstås till det. Två privata ägare hade kunnat agera strikt efter att få bästa möjliga avkastning på satsat kapital. Då hade det inte spelat någon roll om det investerades mest i Trelleborg eller i Ystad, man hade gjort investeringarna där det var strategiskt bäst. I samband med att Ystad och Trelleborg presenterade sina planer förklarade vd:n för Hallands hamnar, Varberg och Halmstad: ”Vi gör inga dubbelinvesteringar. Vi ser hamnarna som regionala och inte lokala. Man lyfter frågan utanför den kommunalpolitiska arenan. Vi är inte Varberg eller Halmstadshamn utan hela regionens hamn.”

Fusioner är aldrig lätta. Ofta överskattas möjligheterna till effektivisering genom samordning, synergieffekterna. Men i fallet med sydkusthamnarna finns en uppenbar affärslogik. Att två städer med några mil emellan varandra gör samtidiga mångmiljardinvesteringar i hamnar för att sedan konkurrera, pressa priser och nå sämre lönsamhet för båda bolagen är ur riskkapitalisternas – i detta fall kommuninvånarnas – synvinkel en märklig affär.

Genom att ta hjälp av utomstående utredare hade de båda ägarkommunerna kunnat få ett affärsmässigt vassare upplägg att ta beslut om. Den mindre av de två hamnkommunerna hade fått en lite mindre bit av kakan, men fått större ekonomisk utväxling på satsat kapital. Den större hade kunnat öka marginalerna och ha en starkare position gentemot kunderna.

Med en fungerande hamnfusion hade det varit möjligt att få större avkastning även med kommunerna som fortsatta ägare. Om lönsamheten är tillräcklig skulle kommuninvånarna också få synbart resultat av det i form av lägre kommunalskatt eller att överskottet gick till investeringar i fritid, kultur och sporthallar – sådant kommunerna kommer att få allt svårare att klara av under kommande år.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons