Kultur

Bortglömda bildvärldar ger starka möten

Konst Artikeln publicerades
Hartley, Marsden: ”Lobster Fishermen”, (1940-1941).
Foto: Louisiana Pressbild
Hartley, Marsden: ”Lobster Fishermen”, (1940-1941).

När det danska konstmuseet Louisiana i höst väljer att lyfta fram den i stort sett idag okända amerikanska konstnären Marsden Hartley är det en handling av vikt. Det här är ett rikt och personligt måleri, även om inspirationen har hämtats från flera håll. Kulturskribenten Thomas Kjellgren tycker om sin nya bekantskap.

Till de etablerade konstinstitutionens främsta uppgifter hör att introducera och upptäcka nya konstnärskap. Men också att kasta nytt ljus på tidigare okända, bortglömda och försummade bildvärldar. Louisiana har tagit detta på fullaste allvar när man gjort sina storskaliga och genomarbetade utställningar med tidiga modernister som Paula Modersohn-Becker och Gabriele Münter.

Nu lyfter man fram ännu ett konstnärskap som är onödigt okänt: den amerikanske målaren och poeten Marsden Hartley (1877-1943). En bekantskap väl värd att göra. I en mycket bra utställning.

Det finns flera influenser att spåra; från Cezanne, Picasso, Kandinskij och de mexikanska målarna Siqueiros och Orozco. Men främst finns här ett personligt, passionerat och ärligt måleri att upptäcka. Sökande till sin karaktär. Rotlös och rastlös reste Hartley runt i Europa på 1910-och 20- talen (Paris och Berlin), Mexiko och USA där han till slut lanserar sig som ”Målaren från Maine”. Mest kanske för att få en tydlig fästpunkt i sitt eget liv.

”Även de vardagstriviala motiven – stilleben med blommor, en fantastisk liten målning av ett krus och en slev, utsikterna över kustlinjen i Maine – har en kraftfull målerisk auktoritet. Samtidigt finns här alltid något som är skevt och något som skaver.”
Thomas Kjellgren

Hartleys receptivitet kastar honom i många olika riktningar samtidigt, också stilmässigt. Här finns en eklektisk mångfald som en kritiker kunde kalla spretig och obeslutsam men som kanske mest är ett utslag av hans inläsning i de avantgardistiska och modernistiska bildvärldar som han möter. Där hans liv som homosexuell inte erbjuder någon kontinuitet. Där kampen med det egna livet också blir brottningskampen med måleriets förutsättningar. Allt för att trovärdigt kunna berätta om ett liv.

Dessutom arbetar han parallellt med en disciplinerad och tidsmässig uppdelning mellan måleri och poesi. På förmiddagen konst, på eftermiddagen dikt – ibland omvänt.

Marsden Hartley: ”Elsa Kobenhavn”, (1916).
Foto: Louisiana Pressbild
Marsden Hartley: ”Elsa Kobenhavn”, (1916).
Marsden Hartley: ”Summer Clouds and Flowers”, (1942).
Foto: Louisiana Pressbild
Marsden Hartley: ”Summer Clouds and Flowers”, (1942).

Den märkliga abstrakta, geometriska och ornamentrika perioden ( från 1914 och in i första världskriget) kan ses mot en sådan bakgrund. Här arbetar han med en förbryllande blandning av rysk suprematism, Kandinskijs tankar om det andliga i konsten, Walt Whitmans idévärld och ornament och emblem som ingår i den militära ikonografin och som hyllar soldaternas maskulinitet och kamratskap. Som till exempel i målningen ”Portrait of a German Officer”. Möjligen kan man även spåra en ”förklädnad”, om man som Hartley är mån om att bevara sin sexuella anonymitet.

Det finns en återkommande dubbelhet i Hartleys målningar. Tydligast kanske detta framträder i hans landskapsbilder från New Mexico, Provence och Maine. På flera sätt är dessa bilder direkta tillämpningar av Cezannes metoder, med sina parallella penseldrag och tydliga färg- och ytplan.

Samtidigt ger hans landskap en natur som framträder som den aldrig har varit sedd tidigare. Han ställer sig också direkt framför Cezannes berg Mount Sainte Victoire och målar det i lysande, klara färger. Till slut skaffar han sig ett eget berg att måla och att utforska i Maine: Mount Katahdin.

Ofta framträder de franska och mexikanska landskapen med en så lätt, ljus och luftig färgskala att de nästan lyfter från sitt underlag. Samtidigt kan han i nästa stund släcka ned hela naturen, landskapen blir orubbligt tunga och mörka, melankoliskt dova och blockartat monumentala.

I vissa stunder känner man även en stark psykisk expressionism à la Edvard Munch, i andra möter man en natur som är genomandad och andligt genomsyrad på ett sätt som konstnärerna under 1900-talets första decennier gärna sysslade med.

Marsden Hartley: ”Adelard the Drowned, Master of the 'Phantom'
Foto: Louisiana Pressbild
Marsden Hartley: ”Adelard the Drowned, Master of the 'Phantom'", (1938-1939)

Kroppsligheten löper som en annan röd tråd genom Hartleys bildvärld också när han rent faktiskt målar landskap, himmel, hav och blommor. Det är först sent i produktionen som han lyfter fram själva människan i bild. Det sker på 1930-talet när han träffar, och lär känna, fiskarfamiljen Mason i Nova Scotia. Och tur är väl detta för ingen kan vara utan den underbara målningen ”Fishermans last Supper”, där allting lutar som om man befann sig på en båt. Två av sönerna i familjen drunknar och Hartley har minnesvärt målat en av dem, Adelard, musklad och med hår på bröstet, pipa i bröstfickan och blomma i håret.

Han målar nu även män och manskroppar på stranden, precis som Cezanne en gång målade sin ”Badande”. Män med kroppar som framträder som idealbilder av det maskulina men som inte utstrålar särskilt mycket av ett inre liv och där det homoerotiska är ett tydligt men också återhållet drag. Bland annat skapar detta en märklig målning, ”Christ held by Half-naked Men”. En slags pieta.

Det är också vid den här tiden som han målar sitt första egentliga självporträtt, ”Sustained Comedy”, 1939. Här framträder han, förklädd och sminkad, med ögonen genomborrade av pilar, som hos en Saint Sebastian. Tatuerad med livets alla tecken och pendlingar mellan sorg och kärlek.

Även de vardagstriviala motiven – stilleben med blommor, en fantastisk liten målning av ett krus och en slev, utsikterna över kustlinjen i Maine – har en kraftfull målerisk auktoritet. Samtidigt finns här alltid något som är skevt och något som skaver.

Motiven har liksom impregnerats med Hartleys känsloregister – av längtan och närvaro. Han arbetar med skulpturalt påtagliga penselstråk som vart och ett har sin tydliga riktning och vikt. Han abstraherar och reducerar för att kunna uppenbara formernas egentliga väsen, också bortom det vi tycks se och försöker greppa.

I utställningen ingår även en välgjord film där åtta nu aktiva målare – bland andra David Hockney och Karin Mamma Andersson – uttalar sig om Hartleys bildvärld. Danske Tal R. gör en intressant reflektion som fint fångar in det karakteristiska hos Hartley. ”Alle store malerier taler med to tunger. Et menneske, der taler med to tunger, er ikke et rart bekendtskap. Det er en ubehagelig person. Men et fremragende maleri taler alltid med to tunger, Det siger ”Jeg er en blomst” og det siger: ”Jeg er ikke en blomst”. Sådan er Hartleys malerier alltid”.

Marsden Hartley: ”Maine Snowstorm” (1908)
Foto: Louisiana Pressbild
Marsden Hartley: ”Maine Snowstorm” (1908)

Konst

Marsden Hartley

”The earth is all I know of wonder”

Visas på Louisiana, Humlebæk, Danmark till 19 januari 2020

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Ystads Allehanda och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.