Annons
Kultur

Drogdöden började med smärtlindring

I reportageboken ”En amerikansk epidemi” visar Jonas Cullberg det brutala resultatet av opioidläkemedlens härjningar i USA. Det är en närgången och mycket angelägen bok i vår tid, anser litteraturkritikern Jimmy Vulovic.
bokrecension • Publicerad 15 augusti 2019
Detta är en recension i Ystads Allehanda. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Journalisten Jonas Cullberg är aktuell med reportageboken "En amerikansk epidemi", som handlar om opioidvågen i USA, dess orsaker och verkningar.
Journalisten Jonas Cullberg är aktuell med reportageboken "En amerikansk epidemi", som handlar om opioidvågen i USA, dess orsaker och verkningar.Foto: Naina Helén Jåma/TT

En amerikansk epidemi

Sakprosa

Författare: Jonas Cullberg

Förlag: Atlas

De värsta tragedierna pågår i det tysta. I ”En amerikansk epidemi” inleds den första akten ofta med smärta i någon kroppsdel och en läkare som förskriver smärtstillande opioidbaserade läkemedel. Mönstret är återkommande. Sista akten slutar i misär eller död. Sådan har verkligheten i USA sett ut sedan 1990-talet, men det är först på senare tid som man har börjat prata om det. Under tiden har många blivit ofattbart rika på att sälja medicinerna. Jonas Cullberg visar i sin mänskliga och närgående reportagebok vad som händer då läkemedelsbolagens profithunger och läkarnas receptblock härjar fritt.

Ämnet är minst sagt angeläget, också ur ett svenskt perspektiv. Det verkar nämligen som om opioidepidemin har spridit sig hit. Två svenska forskningsstudier från i år säger att antalet dödliga överdoser har fördubblats på kort tid. Men nuförtiden är inte heroin det största problemet utan de lagligt förskrivna läkemedlen. Sådana fakta gör läsningen av Jonas Cullbergs reportagebok om möjligt än mer skrämmande, eftersom den ger en så tydlig bild av vad vi kan ha att förvänta av framtiden.

”Oxycontin var populärt eftersom företaget Purdue Pharma genom en rad cyniska reklamkampanjer hade lyckats övertyga stora delar av läkarkåren att det inte var beroendeframkallande”
Annons

I boken radas tragedierna upp. Mönstret är ofta detsamma. En person har ont i kroppen och går till läkaren, förstås. Under 1990-talet fick den personen ofta Oxycontin utskrivet. Läkemedlet var populärt eftersom företaget Purdue Pharma genom en rad cyniska reklamkampanjer hade lyckats övertyga stora delar av läkarkåren att det inte var beroendeframkallande. Det var inte sant, men lönsamt. Om inte förlusten av människoliv och värdighet tas med i lönsamhetsberäkningen alltså. Så fick det fortsätta väldigt länge. Och många liknande läkemedel dök snart upp.

Idag finns det hela samhällen i USA där missbruk av legala läkemedel helt dominerar invånarnas liv. Om de inte själva missbrukar så har de förlorat döttrar, söner, syskon, föräldrar och så vidare till det liv i kriminalitet och prostitution som vanligtvis följer i missbrukets spår. Eller så har de förlorats till döden. Som i fallet med 21-åriga Johnny Crupi som dog i sitt pojkrum i ett medelklassområde på Staten Island utanför New York. Hans mamma Candace berättar gripande om hur vägen till överdosen gick via Oxycontin och andra legala läkemedel.

”Jonas Cullberg reducerar sig inte till ett språkrör i den pågående legaliseringsdebatten”

Bokens styrka är de många mötena med människor som har drabbats av missbrukets brutalitet. Till det läggs historien om de opioidbaserade läkemedlens uppkomst samt läkemedelsföretagens profit på en marknad som de genom en rad kampanjer mer eller mindre skapade själva. Och det är speciellt bra att Jonas Cullberg inte reducerar sig till ett språkrör i den pågående legaliseringsdebatten. Här finns inget ställningstagande för legalisering av narkotika (vilket ju vore konstigt i en bok som skildrar ett problem som har börjat på en legal marknad). Och heller inget ställningstagande mot. Han är helt enkelt en bra journalist som låter sina läsare se världen som källorna upplever den.

Jimmy VulovicSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons