En trio med känsliga svenska toner

Åtminstone två saker gör varje konsert under en turné unik. Publiken och rummet. Hur är det att gå in och spela i en kyrka?

– En gång fick jag en fråga när jag kulade uppe på ett berg i Hälsingland, om det inte var svårt eftersom det var en så byig vind. Men det är ju själva grejen, att anpassa sig till de omständigheter som är och det är också det som gör varje spelning spännande, säger Lena Willemark.

I våras kom ni med hyllade skivan ”Svenska låtar” som innehåller just det. Musik med grund i folkmusiken, men vidare i svensk ton. Från ”Gärdebylåten” via Taube, Nils Ferlin, Cornelis och Ola Magnell till Eva Dahlgrens ”Ung och stolt”. Inte nyskapande, men lyssnande, innerligt och oändligt vackert.

– Det händer alltid något när vi spelar tillsammans. Alla tre drivs vi av melodierna, av det intuitiva och ser stunden när vi spelar ihop som … fri. Ibland drar vi åt helt olika håll, men så hittar vi snart också varandra.

— För vi är alla djupt rotade i att vara fria när vi spelar, i den intuitiva folkmusiken, men också i jazzen och … vi älskar att spela med varandra. Samtidigt så spelar vi inte för mycket med varandra, om du förstår vad jag menar.

Lena med sina älvdalska folkmusikrötter och långa samarbete med Ale Möller (exempelvis), Jonas Knutsson som med sin känsliga saxofon länge rört sig med viss folkmusikton i sin jazz, och så keyboardgeniet Mats Öberg som ju haft självaste Frank Zappa, Mats & Morgan och ösig improrock på sin agenda genom åren.

– Vi spelar alla folkmusik, vi spelar alla jazz, men med olika ingångar i musiken, förklarar Willemark. Vi är lyhörda för varandra, men har olika berättarspråk.

Det blir en helt egen gryta av toner. Vilket lär höras under lördagskvällen. Tid 18.00