Kultur

Filosofisk flodresa på Nilen blir ett hisnande äventyr

bokrecension Artikeln publicerades
Monika Vaicenavičienė debuterar med den äran
Foto: Opal förlag
Monika Vaicenavičienė debuterar med den äran

Tänk att en enkel fråga till mormor: ”Vad är en flod?”, kan likt vattnets strömmar vindla iväg till en hel livsberättelse, som i denna välgjorda och spännande debutbilderbok.

Vad är en flod?

Bilderbok

Text och bild: Monika Vaicenavičienė

Förlag: Opal

Bokens berättarjag är vid floden med mormor. Flickan plockar blommor som ska bli en krans och mormor broderar på en duk. Texten handlar om det enkla och det oändliga i det. Varje blomma i den blivande kransen står för något alldeles eget. Tusenskönan för kärlek och rödklöver för hälsa. Texten berättar om livet med en fin blandning av fakta och poesi:

”Floden är blank. Träden och blommorna speglar sig i den.

Kanske gömmer sig floden någonstans under den blanka ytan?

Ungefär som vi människor gör ibland.

Flod, vem är du?

Mormor, vad är en flod?”

Denna till synes enkla fråga leder ut på en existentiell och filosofisk resa i flodvattnets och historiens köl. Mormor säger att en flod är som en tråd. Den skapar mönster på jordens yta precis som trådarna i ett stort broderi. Precis som den här berättelsen i sig formar floden berättelser där platser, tider och människor möts.

 

fakta

Monika Vaicennviciene

”Vad är en flod?” är Monika Vaicenavičienės debut. Konstnären och författaren (f. 1991) har gått på konstfack. Hennes bilder fick stor uppmärksamhet vid bokmässorna i Bologna, Frankfurt och Shanghai och redan innan bokens utgivning var den såld till tio språk och har prisats med World Illustration Award.

Visa mer...

Mormor berättar att floderna bara rymmer 0,0002 % av jordens sötvatten. Som en tesked vatten i ett överfullt badkar!

Boken mynnar ut i ett försvar för vikten av berättelser, att varje berättelse är viktig att berätta.

Historien och floden tar med läsaren på en hisnande resa, längs Nilen och Donau. Floden är jordens mest artrika ekosystem, ett hem för pyttesmå organismer till jättestora flodhästar. I det här perspektivet tar boken upp olika miljöaspekter, utan att skriva läsaren på näsan. För det finns floder som torkat ut och skapat nya monokulturer. Fast främst är floden ändå ett myller av energi, myter och liv. Så formar sig berättelsen till en egen livshistoria av livets vatten, en blomsterkrans och en mormors broderi. Hela denna liv- och skapelse sker under en dag, tills flickan och mormor går hem, då mormor börjat frysa lite.

Boken mynnar ut i ett försvar för vikten av berättelser, att varje berättelse är viktig att berätta:

”Människor glömmer, men kanske finns minnena kvar någonstans därnere i djupet? Kanske flyter de upp till ytan igen en dag?”

Så vandrar de tu hem med insikten om att en flod är en berättelse utan slut. Med den visdomen låter flickan den färdiga blomsterkrans få flyta iväg i den strömmande floden. Som en gåva till floden. Ett konstverk som inte är en artefakt utan ett tack till naturen och livet.