Fortsatt osäkert styre
Budgeten är det ledande styrdokumentet i kommunen och det är helt avgörande att kommunstyrelsens ordförande står bakom den. Därför var torsdagens fullmäktigemöte av stor betydelse för om det blir en socialdemokratisk eller moderat ordförande i kommunstyrelsen i Ystad. Eller kunde ha varit – det blev nämligen inget budgetbeslut då budgetärendet på Sverigedemokraternas begäran återremitterades med stöd från M, L och KD. Motiveringen från Sverigedemokraterna var att man inte ska klubba budgeten innan man vet vem som är ordförande i kommunstyrelsen.
Det som gör sammanhanget ännu krångligare är att Sverigedemokraterna, som inte lade någon egen budget, i den avgörande frågan – hamnutbyggnaden och snabbt beslut för att även få med EU-bidraget – var på samma linje som Socialdemokraterna. Det medan Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna vill skjuta på beslutet i avvaktan för att se om någon extern finansiär är intresserad. I den logiken hade S-budgeten fått SD:s röst och Kent Mårtensson hade varit rimlig som fortsatt KS-ordförande.
Men Kent Mårtensson (S) vill slippa att bli beroende av SD, vilket utlöste en ett hätskt utbyte i talarstolarna mellan honom och Paul Svensson (SD). Konklusionen var i alla fall att Svensson menar att Mårtensson har en stor majoritet bakom sig för att klubba hamninvesteringen, men att han inte ens frågar efter SD:s åsikt, medan Mårtensson inte vill fatta beslutet utan att ha Moderaterna med sig.
Den avgörande hamnfrågan kom just i ett läge efter ett val, med osäkerhet om styret och maktförhållanden – där det fortfarande är den gamla kommunstyrelsen som sammanträder, med Kent Mårtensson som ordförande, men med det nya kommunfullmäktige som högsta beslutande organ.
Det är lätt att förstå Kent Mårtenssons frustration över den uppkomna situationen, framförallt vad gäller förhandlingarna om hamnprojektets delfinansiering via EU. Samtidigt har Mårtensson egentligen en rätt stor majoritet bakom sig, och har dessutom fått stöd även från lilla Miljöpartiet – tidigare hårdnackade motståndare till hamnprojektet. Miljöpartiets Marcus Bräutigam jämförde nu projektet med att tveka inför ett fallskärmshopp från ett flygplan: ”Vi bestämde oss för att hoppa ut.”
Just den meningen är intressant, den stora hamnflytten som både syftar till att kunna ta emot större fartyg, öka trafiken och att öppna för en hamnstad, är förenad med risker. Det hade varit betydligt bättre om man i god tid hade sett över möjligheterna att sprida dem mer och få in utomstående kapital och kompetens. Den havererade fusionen med Trelleborg hade också varit ett alternativ. Att det är EU-bidrag som först och främst kommer i fråga kan förstås synas bra – och det betyder självfallet att EU ser ett värde i Ystads hamn både i dag och i morgon. Men det är om man ska vara krass inte samma sak som att utbyggnaden är tillräckligt affärsmässigt lönsam för Ystadsborna.
Den politiska osäkerheten i Ystad är väl i nivå med den på riksplanet. Den största koalitionen har stöd av SD i en avgörande fråga, men vill inte ta emot det. Den mindre koalitionen har med SD:s stöd fått de formella presidieposterna i fullmäktige. Med Centerpartiet och 21 mandat i en enad Allians hade frågan varit en annan och det är lätt att förstå irritationen efter Centerns sena avhopp från vad som uppfattades som en ingången uppgörelse. Men att med 16 av 49 mandat styra kommunen, och då med SD:s 9 som nödvändig vågmästare är ett riskabelt projekt av flera skäl. Det skulle uppfattas som ett SD-baserat styre och M,L och KD skulle av motståndarna tvingas ta delansvar för varje motion och uttalande från SD. Till det kommer risken för avhopp och vildar. Samtidigt är S, C, MP både beroende av V och har ändå en majoritet i fullmäktige emot sig, vilket med all önskvärd tydlighet visat sig de senaste veckorna.
Det väntar fortsatt politisk turbulens såväl på Helgeandsholmen i Stockholm som i Ystads bägge rådhus.
