Ledare: Hamninvestering i miljardklass klubbad i oenighet – trots löfte om motsatsen
Dagarna före valet meddelade Moderaterna att man hade omvärderat synen på hamnflytten och ville pausa kommunens beslut om investering tills dess att man utvärderat möjligheten att ta in andra finansiärer. Det gjorde att Socialdemokraterna och Centerpartiet, med Kent Mårtensson (S), Eva Bramsvik Håkansson (C) och Roger Jönsson (S) meddelade att man inte skulle gå vidare med beslutet om man inte uppnådde enighet.
”Man kan inte driva en så här viktig och långsiktig fråga med några rösters övervikt. Det krävs en större enighet” förklarade kommunstyrelsens ordförande Kent Mårtensson i YA.
Men i onsdagens hamnutskott, där Eva Bramsvik Håkansson och Roger Jönsson sitter med Jönsson som ordförande, beslutade man ändå att nappa på anbudet om 912,2 miljoner kronor från det danska börsnoterade infrastrukturbolaget Per Aarsleff A/S. Det omfattar den första delen av flytten med två nya hamnlägen. Hamnutskottets beslut var inte enigt. Moderaternas Per-Einar Larsson stod fast vid sitt partis besked inför valet att alternativ finansiering först måste undersökas.
En förutsättning är att kommunstyrelsen senast den 6 november 2018 beslutar att det ska dra igång. Ystad har ett nytt fullmäktige som ska utse en ny kommunstyrelse och nämnder. Hur det utfallet blir vet vi inte och den nya kommunstyrelsen tillträder först vid årsskiftet. Men onekligen verkar S och C samkörda om hamnflytten och att den ska klubbas så snabbt som möjligt. Det är märkligt med tanke på beskedet inför valet. Det är ännu märkligare med tanke på att beslutet fattas precis efter ett val utan att nya styrelser och nämnder har utsetts. Det är heller inte klart om Ystad verkligen får den medfinansiering från EU, där summor mellan 220 till 250 miljoner kronor har nämnts.
Före valet var det försiktighet som rådde. Men nu är det plötsligt gasen i botten. Hela frågan hade vunnit i demokratisk legitimitet om det på allvar hade blivit en valfråga. Nu fick väljarna inte den chansen.
Hamnprojektet är omfattande och bär med sig både stora möjligheter och risker. Genomförs det krävs det också ingående samarbete med statliga myndigheter och regering om finansiering av ett utbyggt väg- och järnvägsnät. Den lokala miljön – både den upplevda och den som kan mätas i partiklar – ska klara och helst förbättras av projektet. Hamnens verksamhet måste samtidigt till 100 procent betraktas kommersiellt och ge rejäl avkastning på satsat kapital. Hamnstadens exploatering måste klara av att bära stora delar av investeringen i hamnflytten. Satsningen ska också ställas mot alternativen och andra stora nödvändiga investeringar som väntar med Ystads befolkningstillväxt.
Ystads Allehanda har på ledarplats gjort klart att hamnen ska leva på kommersiella villkor, hamnen försvaras ju politiskt med att den ger mycket tillbaka till Ystadsborna. Det bör då också synas i lägre skattesats och att Ystadsborna får ut mer av den service de betalar för. Ägande av ett framgångsrikt företag betyder inte en belastning för ekonomin. Men då måste det också stå klart hur snabbt en investering kan betala sig, vilka de finansiella riskerna är (alla investeringar är lika med risk, annars är den förväntade avkastningen noll) och om en sådan koncentration av kapital i en verksamhet är en rimlig finansiell placering för en kommun med 30 000 invånare. Ett test för varje beslutsfattare är om de hade investerat lika stor andel av sitt eget kapital i ett projekt med motsvarande utsikter, som det Ystadsborna nu förväntas göra.
En lekmannaanalys från höften säger att det är bra om hamnrisken delas och Ystad kan hitta en eller flera samarbetspartner. Men först och främst bör invånarna få en långsiktig kalkyl att ta ställning till. Och kanske – även detta är något som Ystads Allehanda bara förespråkar i undantagsfall – kan en väl genomförd folkomröstning ge underlag för hur de faktiska hamnägarna, Ystadsborna, ser på saken.
