Hårda tag mot brottsligheten är bara steg ett
Ofta heter det i debatten att det dödliga våldet har minskat i Sverige över tid. Det stämmer dåligt med den allmänna uppfattningen om att våldet har blivit grövre och mer frekvent. Hur kan det komma sig? Faktum är att båda sakerna stämmer. Det dödliga våldets karaktär har nämligen förändrats. Brottsförebyggande rådet, Brå, konstaterade i en rapport 2015 att det dödliga våldet sjunkit sedan 1990-talet. Till exempel har dödligt våld i hemmet mot kvinnor och barn sjunkit, liksom antalet dödsskjutningar med lagliga vapen. Minskningen kopplas i hög grad till förändrade alkoholvanor.
Vad som däremot har ökat kraftigt de senaste decennierna är det dödliga skjutvåldet i kriminella uppgörelser. Särskilt gäller det i gruppen 15-29-åriga män, där det har femfaldigats sedan mitten av 1990-talet. I det åldersspannet har Sverige, i jämförelse med tolv andra europeiska länder, högst utsatthet för dödligt skjutvapenvåld i förhållande till befolkningsmängd. Även handgranatsdetonationer har ökat väsentligt i antal. Den här typen av våld är ofta svårutrett och när uppklarningsprocenten är låg är risken uppenbar att förtroendet för polis och domstolar sjunker.
Mycket av skjutvåldet och annat grovt våld är kopplat till organiserad brottslighet och extremistgrupper. Det framgår av den forskningssammanställning ”Våldsbejakande extremism och organiserad brottslighet i Sverige” som Institutet för framtidsstudier har gjort på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd, MSB.
Rapporten har studerat drygt 15 000 individer kopplade till någon typ av kriminellt eller extremistiskt nätverk/organisation. Det absoluta flertalet återfinns i organiserad brottslighet, där så kallade MC-gäng utgör en stor andel, drygt 5 000 individer. I de extremistiska miljöerna är den islamistiska gruppen störst, följt av vit makt-miljön och autonoma grupperingar. Rapporten uppmärksammar också särskilt att grupperna överlappar varandra, extremister är ofta även kopplade till mc-gäng eller fotbollshuliganism.
I samtliga grupper är dominansen av män nästan total, utom i autonoma grupper där kvinnor är något vanligare. I autonoma grupper är andelen högskoleutbildade också väsentligt högre. Tillsammans med vit-makt-miljön, fotbollsfirmor och mc-gäng är det också i den autonoma gruppen som andelen svenskfödda med svenska föräldrar är störst.
I annan typ av grov organiserad brottslighet dominerar utlandsfödda män eller de med utlandsfödda föräldrar, det gäller i ännu högre grad islamistiska extremister. Sverige ligger högt bland europeiska länder vad gäller antal personer som rest till Irak och Syrien i syfte att ansluta sig till terrorgrupper som IS och al-Qaida.
Människors uppfattning om att kriminaliteten i Sverige har förändrats och blivit grövre är alltså korrekt. Det har också politiska företrädare i nästan samtliga politiska läger numera förstått. I dag är det öppen politisk tävlan om att tala om vassare lagstiftning, fler poliser, hårdare gränskontroller och begränsad invandring.
Om det enbart är av godo kan man onekligen tvista om. Men den som har följt den svenska politiska utvecklingen kan ana att det finns ett samband mellan Sverigedemokraternas tillväxt och att stora delar av allmänheten har uppfattat politikers och mediers uppvaknande som senkommet.
Att vrida tillbaka brottsligheten och extremismen kräver åtgärder på kort och lång sikt. De som handlar om polisiär närvaro, kapacitet och kompetens är enkla att bli överens om brett över det politiska spektrumet. Att få ut full effekt är svårare, det räcker exempelvis inte att öppna ett stort antal nya platser på polishögskolan för att få ut lika många fullfjädrade poliser på gatorna.
Men även om den grova brottsligheten kan mötas med skarpare åtgärder av polisiärt slag är det i en annan ände det viktigaste arbetet börjar: att unga män skaffar sig verklig självrespekt för att klarar utbildning, jobb och familjebildande. Hur? Det svaret är långt mer komplicerat än att det ens kan benämnas som en utmaning. Men den politiker som först kan ge hopp om att återupprätta ett samhällskontrakt av det slaget kan på allvar utmana populisterna. Då måste vi någon gång komma bortom förhandlingsstrategier och fram till att diskutera verkliga politiska åtgärder.
