Kultur

Hårtslående, men utan större effekt

Dans Artikeln publicerades
En sekvens med flera av dansarna i Lidia Vos härligt påhittiga ”Snapshots of a crowd”.
Foto: Tilo Stengel
En sekvens med flera av dansarna i Lidia Vos härligt påhittiga ”Snapshots of a crowd”.

Danskvällen ”Trip” innebär slutpunkt för Åsa Söderbergs imponerande epok som ledare för Skånes dansteater. Kulturjournalisten Sune Johannesson applåderar ofta dansteaterns verk, men "Trip” tycker han inte övertygar.

Med den tredelade föreställningen ”Trip” tackar Åsa Söderberg för sig som vd och konstnärlig ledare för Skånes dansteater. Under hennes 12 år som ansvarig har dansteatern tagit flera imponerande steg, både på och vid sidan om scen.

Dess inkluderande arbete med frågeställningar om vem som scenen tillhör är ett lika bra som angeläget initiativ, ett annat är det flitiga turnerandet inom, ja även utanför, regionen (se och lär Malmö stadsteater!). Konstnärligt har det varit gott om höjdpunkter, och även publiken har lärt sig alltmer att hitta till de vilt skiftande föreställningarna. Känslan är att Skånes dansteaters rykte är gott, som en attraktiv scen för såväl dansare som koreografer. Och publik.

Synd då att finalen ”Trip” inte dansar in på min favoritlista. De tre skilda verken har en gemensam tråd; dynamiken mellan grupptillhörighet och ensamhet. Tydligast är det i mittpartiet, ””The longest distance between two points”, som även ingick i dansteatern samarbete med Korea tidigare i år.

Här är det dansare inom Skånes dansteater som flyttar gränserna – i form av träplank – mellan varandra och tonen den här gången känns mer mörk, allvarlig och lugnare. Det är ett på flera vis gripande dansverk, men jag uppskattade mer den förra, rappare och mer distinkta versionen.

Sarah Bellugi Klima gör en övertygande insats i soloverket ”Featherweight”.
Foto: Tilo Stengel
Sarah Bellugi Klima gör en övertygande insats i soloverket ”Featherweight”.

Den inledande solodansen ”Featherweight” är ett boxningsverk i fyra ronder, där den tredje är själva matchen mot en låtsasmotståndare och kraftfulla ljudeffekter. Det är sannerligen en hårtslående rond med en otroligt imponerande prestation av dansaren Sarah Bellugi Klima. De övriga partierna består bland annat av uppladdning till Stravinskijs ”Eldfågeln” och som sista del ett försök till återhämtning efter den tuffa matchen.

Som helhet håller det inte, trots Bellugi Klimas starka insats, det blir för långrandigt och poänglöst. Koreografen säger sig vilja göra en serie med möten mellan idrott och dans. Varför då? är min stilla undran.

Desto variationsrikare är kvällens tredje, och sista och längsta, dans, ”Snapshots of a crowd”. Här släpper den fantasifullt kreativa koreografen Lidia Vos loss åtta dansare i en lika komisk som mörk historia med allt från smittande förkylningar till kärlek och kravlande släpande mänskor.

Musiken, komponerat direkt för detta verk av Malmömusikern Anders Ortman, är dansens ryggrad och jag ges jag ofta en filmkänsla, såväl stumfilm som äldre tiders ljuvligt dansanta musikaler. Det här är bra, men tyvärr för långt (cirka 45 minuter) vilket gör att de många smått absurda och överraskande inslagen efterhand förlorar sin effekt.

Dans

”Trip”

Tre verk ingår i Skånes dansteaters föreställning:

”Featherweight” med koreografi av Roser López Espinosa, ”The longest distance between two points” med koreografi av Fernando Melo samt ”Snapshots of a crowd” med koreografi av Lidia Wos

Spelas på Skånes dansteater scen i Malmö till 1 juni