Annons
Kultur

Hög igenkänningsfaktor för kattlängtare

Vem har inte önskat sig något litet och fluffigt som till exempel en kattunge. Grabben Gunnar längtar nästan ihjäl sig och på något sätt ska det väl gå att fixa?
Publicerad 15 oktober 2018
Detta är en recension i Ystads Allehanda. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.

En dag säger Gunnars kompis Molly att de måste byta namn på katten. Katten August ska nämligen få kattungar. Från och med nu kan Gunnar bara tänka på kattungar. Hur många det kan vara i August mage och vad kan vara bra namn på dem.

Bilderna är avskalade, på en gång enkla och spretigt uttrycksfulla. De berättar med linjer och dova färger om stämningar och om två- och fyrbentas känslor.

Annons

Gunnar tar sig an strategi nummer ett, han städar sitt rum och går sedan ut till mamma i köket:

”Jag har gjort fint på mitt rum, säger han. Och vet du. Jag har upptäckt att man precis får plats med en liten korg i ena hörnet vid fönstret.

”Så föds kattungarna och Gunnar får träffa dem dagen därpå.”

Gunnar …suckar mamma. Börja inte med det där igen.”

Så föds kattungarna och Gunnar får träffa dem dagen därpå. Här kommer min enda invändning mot texten. Kattungarnas ögon beskrivs som ljusbruna eller blå. Jag trodde att minsta barnunge visste att kattungar föds blinda och öppnar ögonen först efter cirka tio dagar. Kanske en poetisk frihet?, fast nej, i en finstämd vardagsskildring ska fakta stämma något så när.

När Mollys pappa frågar Gunnar om han vill ha en kattunge kommer svaret liksom av sig självt. Så klart han vill och så klart att han får, han har redan frågat ljuger han, eller säger känslorna av sig självt genom munnen.

Hur ska nu detta gå? Hög igenkänningsfaktor för alla oss som burit hem kattungar…

Eva WahlströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons