Annons

Idrotten går aldrig fri

Inte ens idrotten kommer undan de svåra frågorna om politik, religion och kultur.
Ledare • Publicerad 15 februari 2019
Detta är en ledarartikel som uttrycker Ystads Allehandas politiska linje. Ystads Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Ulla Gustavsson var den första kvinnliga ordföranden i Svenska Simförbundet, nu har hon tvingats avgå.
Ulla Gustavsson var den första kvinnliga ordföranden i Svenska Simförbundet, nu har hon tvingats avgå.Foto: JESSICA GOW / TT

Simförbundets ordförande Ulla Gustavsson tvingades i veckan lämna sitt uppdrag. Det efter att hon i ett facebookinlägg och i intervjuer argumenterat för att barn i hijab/slöja inte ska synas på bild i sammanhang där Riksidrottsförbundet marknadsför sin verksamhet. Reaktionen kom sig speciellt av en bild med en flicka i hijab som övade med gevär på en idrottsdag.

Ulla Gustavsson sa bland annat till Aftonbladet: ”Nu visar RF att de gillar och uppmuntrar hedersförtryck: könsstympning, barnäktenskap, hedersvåld. Det upprör mig. Barn måste få vara barn.”

Annons

Gustavsson yttrade också det mer nyanserade: ”Slöjan är ett religiöst, politiskt och sexistiskt plagg. I Riksidrottsförbundets värdegrund är jämställdhet viktigt och slöjan står för något annat. När sådana bilder visas normaliserar de förtrycket.”

Ulla Gustavsson hänvisade i Aftonbladet till Lars Liljegren, som tidigare suttit i bland annat riksidrottsstyrelsen. Liljegren hade uttalat om bilden: ”Om man glömde bort den ljusa lintotten i bakgrunden, han som ser ut som jag gjorde som liten, kan man tro att det är en rekryteringsannons för en militant organisation.”

Inte minst det uttalandet väckte hård kritik. Journalisten Niklas Orrenius, formulerade det så här i DN: ”Terrorsekter som IS och al-Qaida älskar den här typen av resonemang. Deras världsbild bygger på idén att det pågår ett krig mellan Väst och islam. Terrorrekryterare säger till unga muslimska svenskar: 'Du kommer aldrig bli accepterad som muslim i Sverige. Kom till oss och bygg kalifatet istället!'”

Ulla Gustavsson fick däremot omedelbart stöd av Sara Mohammad, ordförande för organisationen GAPF – Glöm Aldrig Pela och Fadime. I en debattartikel i Dagens Samhälle, tillsammans med ett stort antal andra debattörer med olika politisk bakgrund, skrev Sara Mohammad. ”Att försöka påvisa mångfald genom bilder på flickor med slöja är att normalisera hedersförtrycket. Något som en organisation som RF med sin värdegrund bör undvika.”

Sakine Madon, politisk chefredaktör på liberala Uppsala Nya Tidning, twittrade efter att Gustavsson tvingats lämna sin post: ”Så oerhört ängsligt. Man behöver inte hålla med Gustavsson i varje kommatecken, men det här är bara magplask.”

I den svåra debatten om förtryck i kulturella eller religiösa kläder har det hela vägen funnits modiga kvinnor, från vänster till höger, som har levt i eller nära världen av hederskultur. Kvinnor som har djupare förståelse för hur hedersförtryck tar sig uttryck och som har försökt förklara att det är skillnad på när förtrycket är impregnerat i familjen, släkten, omgivningen och när det handlar om enskilda gärningsmän och offer. De har fört talan för en länge bortglömd grupp, för att först övertyga den breda politiken om allvaret för att sedan fortsätta en debatt som kapats av ytterkantsföreträdare och identitetspolitiksivrare. Ofta har deras arbete förknippats med risker och hot för egen del. Därför är det extra viktigt att i alla lägen lyssna extra noga på dem.

Det är rätt att risken finns att upprördheten över drastiska ord helt dränker en viktig debatt om hur flickors rättigheter ska försvaras i det offentliga. Det är allvarligt om varje kontroversiell yttring i svåra ämnen betyder att man tvingas lämna sitt offentliga uppdrag.

Men finns det ett givet motsatsförhållande mellan att ta avstånd från företeelsen hijab på barn, och att vara inkluderande, acceptera och till och med uppmuntra barn som bär hijab att delta så mycket som möjligt i idrott tillsammans med andra barn? Det finns det knappast, även om man precis som i skolan kan fundera på när undantag blir regel och nya normer uppstår. Då blir det också svårt att filtrera verkligheten när det kommer till bilder av de deltagande ungdomarna. Och som förbundsordförande för en stor folksport ska man inte uttala sig så att enskilda utövare, barn eller vuxna, riskerar att förknippas med terrorism.

Om det var rätt eller fel att Ulla Gustavsson fick lämna sin post kan diskuteras. Det hade varit intressant med en djupare diskussion om hur hon tänker. Men om Simförbundet och Riksidrottsförbundet därmed tror sig ha stängt diskussionen om vilka religiösa, politiska och kulturella uttryck som ska vara accepterade i idrottssammanhang så har de fel. Den är inte ny och den kommer aldrig att ta slut.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons