Johanna Nylander: Johanna Nylander: Kontrollera välgörenheten
Den amerikanska crowdfunding-tjänsten GoFundMe har uppskattat att en tredjedel av alla insamlingskampanjer genom deras plattform är för att betala räkningen för livsnödvändig vård. I Sverige som har skattefinansierad sjukvård är det ovanligare, men det finns undantag. En handfull insamlingar för att cancersjuka barn skulle vårdas i Mexiko har uppmärksammats den senaste tiden. Desperata föräldrar som vänt på varje sten efter nya rön och alternativa behandlingar, för hoppet om att deras barn skall få leva lite längre.
I några fall, bland annat en insamling för en flicka i Kristianstad, har det visat sig att föräldrarna använt insamlade medel till helt andra saker än barnens behandling. Engagerade människor, företag och föreningar i hela östra Skåne har med rätta känt sig lurade. Sjuka barn är något av det mest hjärtskärande som finns, och när sjuka barns situation utnyttjas för andras syften skapar det en misstro som är svåröverkomlig.
Givmildhet och att vilja andra gott är egentligen fantastiska saker. Det är en förutsättning för civilsamhället och kan stötta upp där staten inte räcker till. Samtidigt handlar välgörenhet om förtroende. Det är lätt att sympatisera med enskilda fall som är nära, och där pengarna går direkt till behovet i stället för att passera organisationer som i sin tur har egna omkostnader. Påstridiga gatuförsäljare som vill få människor att bli månadsgivare, rapporter om ögonstickande höga löner i ledningarna, eller när insamlingsorganisationer gör starka politiska ställningstaganden är några exempel på när etablerade välgörenhetsorganisationer sänker sitt förtroende.
Trots det är välgörenhetsorganisationerna ofta effektiva i sitt arbete, och de största som utsätts för återkommande granskning kan göra stor skillnad med sina insamlade medel. De är experter på sina respektive områden, och är duktiga på att se till att pengarna går dit de ska. De fyller ett syfte som mellanhand mellan givare och mottagare och minskar risken markant för att medlen missbrukas tack vare ordentliga kontroller och ekonomisk transparens. Svenska 90-konton är kontrollerade med just detta i åtanke.
Privata insamlingar har inte samma kontroller, och det sätter både givare och mottagare i en mer utsatt situation. Om behovet eller avsikten ändras kan en organisation styra om medlen, men det kräver kunskap som få enskilda har. Därför kan det vara värt att vända sig till etablerade aktörer med 90-konton, vare sig man själv är i behov av hjälp, eller vill skänka en slant. Då kan både behovet och hjälpande part kontrolleras och chansen är större att den fantastiska givmildhet som finns kommer fler till del.
Johanna Nylander
