Koldioxidskatt är inte den bästa klimatpolitiken
Inför en europeisk koldioxidskatt – och gör det möjligt att tvinga EU-länder som inte vill ha en att ändå införa den. Det förslaget lanserades av Liberalerna under partiets kommunala riksdagar i helgen.
Förslaget om en uniongemensam koldioxidskatt har cirkulerat i debatten tidigare. EU-kommissionen har också i flera vändor försökt driva igenom det, men utan framgång. Dels motarbetas det av enskilda medlemsländer som är rädda för en sådan skatt ska slå mot deras konkurrenskraft. Dels väcker frågan om beskattningsrätt på EU-nivå ont blod hos de som befarar att mer makt ska flytta från nationella regeringar till EU-institutionerna.
Invändningen mot detta är att klimatfrågan både är för viktig och för brådskande för att stoppas av rädsla för mer överstatlighet. Det är i grunden ohållbart att 60 procent av klimatutsläppen i EU bara regleras av gemensamma utsläppsmål, och inte genom ekonomiska styrmedel. Det är inte heller ett resultat av fysikens lagar att en miljöskatt på EU-nivå kommer att leda till ökade inslag av federalism inom andra områden. Eftersom frågor om beskattning kräver enhällighet skulle de länder som är rädda för en sådan utveckling kunna villkora en förändring inom området med att den bara ska gälla koldioxid.
Då är det ett starkare motargument att det redan finns ett verktyg som är framgångsrikt i att driva ner utsläppen på ett ekonomiskt effektivt sätt: EU:s system för handel med utsläppsrätter, EU ETS. De sektorer som idag omfattas av systemet står för runt 40 procent av EU:s totala utsläpp. Att utvidga detta till att omfatta fler branscher skulle vara bättre än en koldioxidskatt, eftersom systemet ger ett marknadsstyrt pris på koldioxid, driver resurser till klimatsmarta aktörer och skapar utsläppsminskningar där de kostar minst. En ren koldioxidskatt gör bara utsläpp dyrare, ibland så mycket att det hämmar tillväxt utan att det leder till utsläppsminskningar.
Med tanke på hur känslig frågan om beskattningsrätt på EU-nivå är framstår det också som mer realistiskt att bygga ut EU ETS. Även detta kommer att vara svårt, ta tid, och innebära risk för politiska minor. Men om EU ska ha chans att nå nollutsläpp 2050 måste fler styrmedel till. Bäst då är att utnyttja de verktyg som redan existerar – och fungerar.
