Annons

Kommer S-revolten från Skåne?

Socialdemokraterna ska välja spår. Hitta tillbaka till gamla väljare eller överge dem för gott och bli ett akademikerparti?
Ledare • Publicerad 19 mars 2019 • Uppdaterad 26 mars 2019
Detta är en ledarartikel som uttrycker Ystads Allehandas politiska linje. Ystads Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
S har förlorat sina gamla fästen. När kommer första internrevolten?
S har förlorat sina gamla fästen. När kommer första internrevolten?Foto: Johan Nilsson/TT

Den som läser Socialdemokraternas senaste valanalys kan konstatera att partiet vågar närma sig vad andra har konstaterat för länge sedan: S har det senaste decenniet övergetts av stora delar av sin gamla väljarbas, eller om det är partiet som har övergett dessa väljare.

Det som hände i senaste valet var dock att Socialdemokraterna attraherade en ny väljargrupp samtidigt som tappet i klassiska arbetarstäder fortsatte. Så här heter det i Socialdemokraternas valanalys: ”...väljare med arbetaryrken och låg utbildning lämnar partiet. Samtidigt förbättras partiets ställning något bland högutbildade i, för Socialdemokraterna, traditionellt svaga områden, men det är inte en förändring som i det här valet kan väga upp förlusten bland arbetarväljare.”

Annons

Det antas, säkert helt riktigt, om de nya socialdemokratiska väljarna på Södermalm och liknande områden att de har ”stark aversion mot Sverigedemokraterna och såg Socialdemokraterna som den främsta garanten mot att Sverigedemokraterna skulle få inflytande efter valet”.

Ett långt avsnitt ägnas åt migrationsfrågan. Det är just i den frågan som den stora konflikten om vart Socialdemokraterna ska ligger. För som det heter om de gamla övergivna kärntrupperna: ”Upplevelsen av ett välfärdssystem som inte längre klarar sina åtaganden är starkare på landsbygden, i synnerhet när det gäller sjukvårdens upplevda tillgänglighet. Detta i kombination med ett mycket stort flyktingmottagande tolkas av vissa väljare som en resurskonflikt.”

Här blir det uppenbart att Socialdemokraterna står inför ett historiskt vägval, som också potentiellt kan splittra partiet. Ska man välja att försöka återfå de arbetarväljare som har övergett partiet för SD eller ska man sikta in sig på att växa i de nya framgångsgrupperna: tjänstemän och akademiker i storstäder och universitetsstäder?

Av den försiktiga formuleringen om att ett stort flyktingmottagande ”tolkas av vissa väljare som en resurskonflikt” kan man göra tolkningen att valanalysgruppen inte vill stöta sig med den nya gruppen väljare, dem man tagit från MP och Fi. Det nya regeringssamarbetet med Centerpartiet och Liberalerna – där särskilt Centerpartiet omvandlats till ett högprofilerat migrationsparti – understryker att Socialdemokraterna har gjort ett strategiskt val på den punkten. Men det betyder samtidigt att man ger upp hoppet om att få tillbaka främst arbetarmännen till sina led.

Det finns en falang som driver på för en radikal vänsterpolitik med långtgående skattehöjningar och slopande av den offentliga sektorns överskottsmål, formad av Daniel Suhonen under namnet Reformisterna. Den utbrytarfalangen närmar sig dock inte migrationsfrågan utan tror att kraftigt höjda skatter och större offentlig sektor ska återfå såväl arbetarmännen som -kvinnorna och lösa integrationen. I verkligheten blir därför den typen av radikal diskussionsklubb mest intressant på Söders pubar.

Det socialdemokratiska kommunalråd – eller numer oftare oppositionsråd – runt om i landet saknar för att återvinna sina väljares förtroende är en rikspolitik som ger dem chansen att ta tag i segregation, trygghet och välfärdens kärna. Beslut om gymnasieamnesti till unga män plus en migrationspolitik som styrd av MP och C öppnar för ytterligare stor anhöriginvandring gör det återigen svårare för kommunerna att klara av integrationen, trots stora insatser.

Att ha anti-sd-retorik som främsta valmagnet har inte fungerat på många år i skånska kommuner, det svarar helt enkelt inte på några frågor som väljarna ställer. Om S-kommunalråd hade tillåtits att vara lika frifräsande som M-diton och liberalen Torkild Strandberg i Landskrona tagit sig rätten att vara, hade vi säkert redan sett exempel på skånska kommuner där S-politiker stoppat blödningen till SD.

Frågan är när S-kommunalpolitiker börjar mullra tillräckligt högt om att man har förlorat 10, 15 år genom att vara mer lojala mot partiet än mot väljarna. Ska vi sätta en slant på att en s-skåning blir först ut med att bryta ny mark och förklara att ”jag struntar i hyckleriet kring med vem, det viktiga är vad som är bäst för kommunens medborgare och mina (potentiella) väljare”.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons