Nya möten för jubilerande dansgrupp

”Shapes” är en dansföreställning om möten men också om form. De sex dansarna är klädda i rutigt, randigt, prickigt och vågigt i nedtonad gråskala. Den stora scenen är avskalad och dansarna rör sig i ett milt ljus mot en svart fond. Ljudbilden är en instrumental blandning med inslag av eurodisco och kubanska beats, som plötsligt tystnar eller byts ut mot skratt eller flåsande andning.

Dansarna bildar mellanrumsformer med sina kroppar för att sedan klumpas ihop till trassliga kluster. Tempot är jämnt och rörelserna repetitiva. Individen i förhållande till gruppen är ett återkommande tema som undersöks och utmanas. De kämpar för sitt berättigande, beroende av varandra. Möten uppstår och något händer. Det är poetiskt med en mjuk och pirrande känsla.

Men trots pirret och de fantastiska dansarna ger ”Shapes” långt ifrån samma starka upplevelse som Memory Wax tidigare bjudit på i föreställningar som ”Crisálida” eller ”Possible Impossible”, där den gränsöverskridande genreblandningen av mim, street och cirkus varit helt överväldigande och där tempot fått publiken att svettas.

I ”Shapes” tar mimen över men utan att riktigt beröra. Det är snällare och blekare, kanske mera svenskt än kubanskt och för mycket form som går att känna igen. Dramaturgin utmanar inte, utan vaggar oss bara med behaglig pyjamasdans.

Med föreställningen uppmärksammar Memory Wax att man nu firar femton år som ensemble. ”Shapes” är också ytterligare ett av flera tidigare samarbeten med det kubanska danskompaniet Dansa Teatro Retazo och koreografen Miguel Azcue.

Under åren som gått har man hunnit skaffa sig en entusiastisk danspublik, som fyller premiärsalongen på Lunds Stadsteater. Kanske är det också här möjligheterna för framtiden ligger, i samband med turnén bjuder man in till skolföreställningar och workshops och under den kommande turnén kanske ”Shapes” kan formas lite till och utvecklas i mötet med sin unga och dansande publik.