Oppositionen ska värnas i Trelleborg
Moderaterna och Mikael Rubin leder en kontroversiell konstellation i Trelleborg. I koalition med Kristdemokraterna och med stöd av Sverigedemokraterna – som samtidigt ska inta en oppositionsroll – påminner det hela en del om lösningen på riksplanet där Centerpartiet och Liberalerna stöder regeringen men kallar sig opposition.
I Trelleborg kompliceras det av att Sverigedemokraterna är största parti i fullmäktige med 13 mandat, ett mandat mer än Socialdemokraterna och två mer än Moderaterna (om man räknar bort Otto von Arnold som sitter kvar på moderat mandat men som vilde i fullmäktige). Det gör det än mer naturligt att SD antingen borde ingå i styret alternativt ställa sig i opposition, inte någonstans mitt emellan.
Det hela underströks i veckan när styrelserna i de kommunala bolagen valdes. Moderaterna hade tidigare gett Socialdemokraterna ett löfte om vice-ordförandeplatserna, men ändrade sig om saken och röstade fram Sverigedemokraternas representanter till posterna som vice ordförande. Enligt Mikael Rubin för att ”SD är mer att lita på och vi vill ha deras stöd, därför är det bättre att ge posterna till dem”. Rubin menar också att de övriga mindre partierna ”är så bittra och gör allt för att bråka, det känns inte bra.”
Något formellt fel är inte begånget. Men det blir knepigt att ett styre i praktiken bestämmer vem som ska representera oppositionen när det mer verkar som att denna opposition är en del av styret. Det ska sägas att uppdelningar och uppgörelser om poster av det här slaget aldrig har varit speciellt mycket av demokratisk skola – förr var det S som höll i den trelleborgska taktpinnen – men desto viktigare att som nytt styre vara ett föredöme. Nästa gång kan ju rollerna vara de omvända.
Denna ledarsida förespråkade att en allians av M, KD, C och L skulle försöka styra Trelleborg i minoritet under mandatperioden. Efter Socialdemokraternas tapp av en tredjedel av mandaten (från 18 till 12) och de borgerligas framgång på fem mandat till 20 hade det varit en möjlig lösning, trots SD:s nya position som Trelleborgs största parti med 13 mandat. Nu blev det inte så, av flera skäl. Istället beslutade sig en majoritet – M, KD och SD – för en uppgörelse om makten.
Det naturliga i det fallet hade varit att de gjort som i Staffanstorp och Sölvesborg där M, SD och KD tydligt visat att man styr ihop och att övriga partier utgör opposition. I Staffanstorp, som leds av M:s Christian Sonesson, är Pierre Sjöström (S) oppositionsråd och andra vice ordförande i kommunstyrelsen. S har också posten som andra vice ordförande i kommunfullmäktige. I Sölvesborg, som leds av SD:s Louise Erixon, är socialdemokraten Johanna Beijer oppositionsråd och andra vice ordförande i kommunstyrelsen. S har också posten som andra vice ordförande i kommunfullmäktige. I Trelleborg har man ingen andra vice ordförande i kommunstyrelsen men i kommunfullmäktiges presidium har SD platsen som andra vice ordförande och S ställdes utanför. Både SD och S har dock poster som oppositionsråd, Helmuth Petersén (SD) och Lennart Höckert (S).
Mandatfördelningarna ser olika ut i de nämnda kommunerna, men den tydliga uppdelningen i styre och opposition i Staffanstorp och Sölvesborg är ändå att föredra. Medborgarna får klarare besked om vem som bär ansvaret och kan som väljare som i kommande val ge fortsatt förtroende åt de styrande eller avsätta dem och ersätta dem med andra.
Att ge oppositionen alla förutsättningar till god insyn och möjlighet att på ett tidigt plan kritisera och komma med konstruktiva förslag är god demokrati och gott styre. En opposition ska klaga när det är befogat och samarbeta när det är bäst. Åtminstone är det så det demokratiska idealet ser ut.
M,KD och SD i Trelleborg borde göra klart att trion utgör ett majoritetsstyre och låta övriga partier få det inflytande i opposition som de själva hade önskat sig i motsvarande position.
