Pensionssmäll en första Kinapuff

Ledare
Lika bra att ta tag i skuldberget.
Foto: Laurent Cipriani
Lika bra att ta tag i skuldberget.

En beräkningsmiss från tjänstepensionsföretaget KPA sänkte Ystads ekonomi under nollstrecket. Det skickar ut en mistlurstut mot dimmiga farvatten.

Ystads kommuns budget för 2018 visade sig inte hålla för verkligheten, bokslutet visar röda minussiffror för första gången på 15 år. Omständigheterna har inte varit snälla på alla områden, särskilt gäller det för socialnämnden. Hur mycket av det som beror på styrning är svårt att avgöra. Kostnader för ekonomiskt bistånd och andra liknande utgifter ligger utanför tidigare nämndsordförande Roger Jönssons (S) och övriga ledamöters möjlighet att bemästra. Det mesta är lagstyrt och annat handlar om långsiktiga åtgärder för att få ut människor på arbetsmarknaden, där många instanser delar ansvaret. Under alla omständigheter får man konstatera att budgeten var underfinansierad.

En oväntad tiomiljonersnota för tjänstepensioner blev dessutom en sista puff över minusstrecket för kommunens helårsresultat. Som slutbetyg blir det underkänt för det avgående S/C-styret under Kent Mårtensson (S). Styret lyckades 2018 inte uppfylla något av kommunens ekonomiska mål, överskott på 1 procent, värdesäkra det egna kapitalet och att intäkterna ska öka i takt med utgifterna.

Att bomma ett överskottsmål ett enskilt år är en varningssignal, men behöver i sig inte vara särskilt allvarligt. Allvarligare blir det dock av att skatteintäkterna och statsbidragen har stigit rejält de gångna åren men att utgifterna har rusat iväg och förbi dem. Om prognoserna om svagare konjunktur blir verklighet kommer skatteintäkterna fortsättningsvis inte att öka i samma takt, samtidigt som kommunernas kostnader drar i väg åt andra hållet. Statsbidrag kan kompensera för en del även de kommande åren men som redan har märkts på effektiviseringskrav på skolan är det knappast gyllene år som väntar Ystad och andra kommuner.

Underskottet visar även att en stor befolkningsökning – ett mål som uppfylldes med råge –också för med sig kostnader. Barnfamiljer kostar i form av skolor och förskolor. Nya invånare från andra länder måste utbildas och finna en plats på den ordinarie arbetsmarknaden, misslyckas det kommer det att synas vidare i socialnämndens utgiftskolumn, men inte i skatteintäktskolumnen. Kostnaderna växer samtidigt för äldreomsorgen när gamla invånare blir ännu äldre.

Det är inte helt bekvämt bäddat för minoritetsstyret under Kristina Bendz (M). SD bestämde dessutom med sina mandat att minoriteten med M/KD/L ska styra med en S/C/MP-budget det första året. Med hamninvestering som ett extraordinärt åtagande - tänkt att finansieras med ökad upplåning och EU-bidrag – är utrymmet borta för särskilda satsningar på andra områden. Hela kommunkoncernen påverkas av kostnaden för hamnutbyggnaden. Lokalpolitikerna får nu ägna sin huvudsakliga tankemöda åt vad de ska välja bort inför kommande budgetar. Det vore bra om allas kort kunde synas på den fronten – även Ystads starkaste maktparti utan ansvarsposition, SD, måste avkrävas svar på hur de prioriterar i spartider.

Ingen läsare behöver tvivla om den här ledarsidans inställning till skatter, höga skatter minskar friheten för individer och gör samhället fattigare. Att höja redan höga skatter är dessutom ett dåligt sätt att öka skatteintäkterna, på sikt krymper det ekonomin och skatteunderlaget. Men i det ekonomiska läge Ystad är på väg in i kan det komma att bli nödvändigt. Den ökade upplåning som politikerna tagit på invånarna med Arena och hamnutbyggnad behöver hanteras utan att riskera kommunens långsiktiga stabilitet. Främst skolor och äldreomsorg ska värnas från nedskärningar – i kombination med att rätt kompetens värvas för att leda verksamheterna så att kostnaderna inte rusar i väg utan resultat. Trygghetsarbetet måste också prioriteras, både långsiktigt med att se till att ungdomar ägnar sig åt utbildning och konstruktiva fritidsaktiviteter och kortsiktigt med ordningsvakter och polisiär närvaro på rätt ställen.

Ser tjänstemännen och den politiska ledningen att det inte går att göra realistiska budgetar utan att skära i det allra mest nödvändiga går det därför inte att stryka en skattehöjning som alternativ räddningsväg. Den måste då hanteras med avsikten att lägga tillbaka den när ekonomin tillåter, den ska inte bli en ursäkt för att verksamheter sväller utan att leverera resultat. Får man tro hamninvesterarnas främsta anhängare kommer vinsterna från det bygget längre fram och då ska Ystadsborna kunna få tillbaka sitt satsade kapital. Är man tveksam till det löftet kan en skattehöjning i tid ändå vara ett sätt att rädda kommuninvånarna från ännu skarpare räddningsåtgärder längre fram i tiden.