Per Nilsson skapar spänning som griper tag
Det är höst. Be har just börjat sjuan tillsammans med kompisarna Robin och Felicia. Allt medan tiden går glider de dock ifrån varandra och Be blir mer och mer uppslukad av Enneka. Att hon heter så är inte känt från början. Bara att hon är farlig. Gör förbjudna saker. Slåss. Hon är precis raka motsatsen till Be, som inte alls sticker ut i mängden.
”Per Nilsson lägger tyngdpunkten på det psykologiska planet och flätar elegant samman alla trådar.”
”Som sparv som örn” är titeln på Per Nilssons bok om de två ungdomarna. Han skriver den med du-tilltal, från Be till Enneka. Det hela är uppbyggt som en återblick på den där höstterminen innan Enneka försvann. Vad hände med henne? Vad hände mellan henne och läraren som blev avskedad? Hur ska det bli nu? Och varifrån kom Enneka egentligen?
Genom att varva korta scener, utbrutna dialoger och Bes reflektioner skriver Nilsson fram den oväntade vänskapen. De pratar om fördomar, föräldrar, önskningar och hemligheter. Ändå är det mesta som sker bara antytt, vilket skapar en enorm spänning. Inte ens Bes hela namn blir känt, eller kön.
Per Nilsson lägger tyngdpunkten på det psykologiska planet och flätar elegant samman alla trådar. Gåtfullheten är väl avvägd, innehållet är tungt, men historien flyter lätt fram. ”Som sparv som örn” är en gripande berättelse, som trots många mörka pusselbitar visar att det finns ljusning inom räckhåll.
