Kultur

Pratsjukt romanmonster med överflöd av drömmar och erotiska eskapader

bokrecension Artikeln publicerades
Foto: Murdo Macleod

Recensenten Martin Lagerholm läser sig trött på den japanske tegelstensförfattaren Haruki Murakami.

Mordet på kommendören. Andra boken

Roman

Författare: Haruki Murakami

Översättning: Vibeke Emond

Förlag: Norstedts

Andra och avslutande delen av Haruki Murakamis lika omfattande som spretiga och pratsjuka konstnärsroman ”Mordet på kommendören” lär såväl behaga de redan frälsta som befästa skeptikernas tvivel.

Så var andra boken av Haruki Murakamis episka roman ”Mordet på kommendören” ute i handeln. Efter första bandets ”En idé uppenbarar sig” kommer nu uppföljaren ”En föränderlig metafor”. Ordet ”en” i förstnämnda rubrik är lika missvisande i fråga om Murakamis minst sagt yviga tematik och gränslösa idéuppslag som ordet ”föränderlig” i den sistnämnda tvärtom är helt överensstämmande med författarens uppenbara oförmåga att fixera och sätta punkt (med särskilt eftertryck i den kultförklarade ”1Q84”-trilogin på 1 400 sidor och aktuella tvåboksserie på 800 sidor).

Författaren öser vidare ur sin aldrig sinande brunn med infall, drömmar, erotiska eskapader och överflödiga detaljbeskrivningar

Den mystifika bildningsromanen om konsten, tiden och kärleken såsom detta uppenbarar sig för och upplevs av berättelsens centralgestalt, en ung existentiellt vilsen porträttmålare som tagit sin tillflykt till de japanska bergens avskildhet, fortsätter här med bibehållen mångordighet. Mot bakgrund av allehanda gåtfulla händelser och kvasifilosofiska spekulationer – även här med den levandegjorda titelfiguren ur målningen ”Mordet på kommendören” i en avgörande roll – öser författaren vidare ur sin aldrig sinande brunn med infall, drömmar, erotiska eskapader och överflödiga detaljbeskrivningar. De redan Murakami-frälsta lär förvisso svälja även den här storvulna konstruktionen med hull och hår, medan mer skeptiska litteraturvänner väl knappast låter sig bevekas av detta pratsjuka romanmonster.