Pussy Riot-medlem i samtal om kampen och hoppet
"Jungfru Maria, fräls oss från Putin”. Så hette låten som punkgruppen Pussy Riot framförde för sex år sedan i Frälsarkatedralen i Moskva. Det blev (minst sagt) rabalder, och medlemmarna dömdes till fängelse. För Maria Aljochina innebar det två år i Uralbergen.
Dessa händelser fick också en enorm uppmärksamhet, och över hela världen sågs de politiska aktivisterna i Pussy Riot närmast ikoner. Om det här berättar Aljochina i sin bok ”Riot days”, aktuell på svenska. Och hon kommer även att berätta om det här på söndag, då hon kommer till Regionmuseet. På samma museum visas nämligen just nu Albert Wikings fotoserie ”We Have a Dream”, och i den är Maria Aljochina en av de porträtterade.
– Jag köpte boken i somras i min favoritbokhandel i Moskva, och hade den som tåglektyr, säger förläggaren Mikael Nydahl, verksam utanför Linderöd, och med Ryssland som en huvuinriktning. På söndag är det han som delar scen med Aljochina.
Vad tyckte du om boken?
– Det är hennes personliga berättelse om de första aktionerna med Pussy Riot, om flykten och gripandet, om rättegången och fängelsetiden. Det är en otroligt bra bok!
Så den är inte förbjuden i Ryssland?
– Nej, men jag kan tänka mig att om en större bokhandel skulle vilja ta in och sälja den skulle i sin tur den bokhandeln kunna få problem. Det finns ingen formell censur i Ryssland, du kan faktiskt publicera hård kritik mot makten utan några följder. Men den dagen myndigheterna tröttnar på dig och bestämmer sig för att det räcker, då kan du råka väldigt illa ut.
Den aktionen som gjorde Pussy Riot berömda världen över gjordes 2012. Hur är situationen i Ryssland idag, värre eller mildare?
– Det är värre idag. Lagen är hårdare, toleransen lägre och det finns fler förbjudna ämnen. Pussy Riot är en del av en radikal konstnärlig och politisk miljö som fortfarande, på olika sätt, är aktiva och för alla dessa har det blivit svårare att hålla igång sin verksamhet.
Är också Maria Aljochina fortfarande aktiv?
– Ja, hon har regelbundet deltagit i protestaktioner och även blivit gripen flera gånger efter att hon släpptes fri efter straffet för sin medverkan i aktionen i katedralen.
Just den aktionen fick hela världen att agera och engagera sig. Vilken betydelse har Pussy Riot haft för människorättskampen i Ryssland?
– Den gav dem en ikonstatus, och gjorde dem till symboler. På gott och ont. För dom har verkligen inspirerat många, men de har också angripits från reaktionära kretsar. Det här symboliska kapitalet har de, tycker jag, använt klokt. De har medvetet valt att inte göra Pussy Riot till ett varumärke, utan valt att fortsätta vara en process i offentligheten.
Så vad gör Pussy Riot idag?
– Förutom sina aktioner vill jag lyfta fram två viktiga saker: Dom har skapat en oberoende nyhetskanal. Och dom har skapat en organisation som stödjer fängslade oppositionella, och deras anhöriga. Det är en handfast, marknära och viktig människorättsaktivitet.
Är det här de ämnen du planerar att ni ska prata om på söndag?
– Visst, och det ska bli oerhört intressant. Hon är skarpt intellektuell och lärorik att lyssna till. Men eftersom fotoutställningen på museet, som hon är en del av, utgår från hoppet är det ett annat ämne jag vill ta upp. När det knappt finns något yttre tecken på hopp, kan man då ändå tro på hoppet? Och går det att se hoppet som en politisk kraft?
