Annons

Rädda barnen från könsoperationer

Barn kan inte skriva kontrakt på ett mobilabonnemang. Då kan de heller inte avgöra om deras kroppar ska opereras.
Ledare • Publicerad 3 april 2019
Detta är en ledarartikel som uttrycker Ystads Allehandas politiska linje. Ystads Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Kan inte ske på känsla.
Kan inte ske på känsla.Foto: Lars Pehrson /SvD/TT

Könsdysfori är ett av många begrepp som dagens unga har att förhålla sig till. Det är ett relativt utbrett fenomen. 2017 fick över 3 500 personer vård för könsdysfori i Sverige och det är bland flickor som känner sig som pojkar ökningen är störst. Trenden är internationell.

Att känna sig hemma i ett annat kön än det man är född till är inget nytt, men att med hormoner och kirurgiska ingrepp faktiskt byta kön är en modern möjlighet. Tillräckligt många har dock hunnit gå igenom det för att veta att det också finns baksidor. Som vad som händer om man ångrar sig.

Annons

SVT:s Uppdrag granskning har i sitt senaste program skildrat en del av verkligheten bakom könsbytena och trenden med allt fler flickor som anser sig lida av könsdysfori. I programmet intervjuas ett par personer som har genomgått könsbyte, från kvinna till man, men som sedan ångrat sig. En av dem säger i programmet: ”Det är ett stort experiment, vi är testkaniner. Var någonstans i medicinen gör man på det här viset?” Den andra kvinnan konstaterar att hon hade en skev kroppsuppfattning när hon en gång inledde vägen till att bli man. Nu när hon ångrat sig och vill bli kvinna igen, ser hon tillbaka på de gamla bilderna av sig själv och förstår inte hur hon kunde tänka så.

I programmet intervjuas också flera föräldrar som upplever att vården inte möter deras frågor, utan går helt på barnens linje att de egna problemen beror på könsidentiteten. Enligt ett föräldrapar räckte det att en 15-årig dotter svarade ja på en läkares fråga om hon var säker för att hormonbehandling skulle inledas.

För de behandlande läkarna om intervjuas i Uppdrag granskning är könskorrigering ett sätt att få stopp på svårt lidande. En av dem svarar på frågan om man någonsin säger nej: ”Det är patienten och inte vi som ska leva med sin kropp, oavsett hur den ser ut.” Det ofantligt stora ingreppet att med hormoner och operationer byta kön på kroppen framställs som den minst kontroversiella åtgärden. Att försöka få någon att acceptera kroppen som den är blir däremot ett övergrepp.

Det finns personer med egen god erfarenhet av könsbyte som ändå menar att en enkel väg fram till könsbyte kan vara att göra människor en stor otjänst. Norrmannen Mikael Scott Bjerkeli är en av dem. Han föddes som flicka och bytte kön för 20 år sedan efter mycket lång utredning. I dag oroas han över den snabba ökningen och att utredningarna inte görs tillräckligt grundligt: ”Med tanke på hur potenta de här behandlingarna är och vad det innebär om det blir fel. För då är det svårt att gå tillbaka igen.”

Vuxna personer är en sak. Men när det kommer till barn är samhällets ansvar betydligt större. Anne Waehre, överläkare på Rikshospitalet i Oslo och med lång erfarenhet av könsdysfori menar att man inte får inleda könsbehandlingar utan att ha väldigt goda grunder för det: ”Har man börjat med testosteron blir man patient på livstid. Man måste fråga: Hur blir det om du om två år upptäcker att du är kvinna, och du har skägg och mörk röst?”

Hon fortsätter: ”Man vet inte hur de mår i framtiden, man har inte forskning på det. Men man gör det och hoppas och tror på att det ska vara bra för dem.”

Christopher Gillberg, överläkare och professor vid Göteborgs universitet, skrev tillsammans med flera kollegor en debattartikel i Svensk Dagbladet (13/3) där de på flera punkter ifrågasätter könsbyten på barn: ”Det finns mycket som talar för att könsdysfori som startar i sena barn- och ungdomsår inte alls är en isolerad fråga om könsidentitet utan en mera genomgripande ”vem är jag-problematik” relaterad till utvecklingsneurologiska/neuropsykiatriska problem, ätstörningar, depressioner och trauma hos unga.”

Regeringen lade förra året fram ett lagförslag som bland annat innebär att 15-åringar på egen hand ska kunna ansöka om att inleda könsbyte utan föräldrars godkännande. Lagrådet har avstyrkt lagförslaget. Efter Uppdrag granskning säger socialminister Lena Hallengren (S) att kirurgiska ingrepp ”absolut inte ska göras lättvindigt”. Då är det också helt orimligt att släppa igenom en lag som låter barn ta drastiska beslut för egen del som varken huvud eller kropp är moget för. Utgångspunkten för vården måste vara att kroppen är en del av den du är och inte något som ska opereras till att bli något annat – om det inte finns synnerligen goda belägg för att det är rätt väg att gå.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons