S är inte ett liberalt parti

Krönika Artikeln publicerades
Rött är inte blått.
Foto: Adam Ihse/TT
Rött är inte blått.

Allt i politiken handlar inte om den trendiga GAL-TAN-skalan. De klassiska konflikterna består.

Under november månad har två olika sorters dimma sänkt sig över Rosenbad i Stockholm. Den ena har med årstiden att göra. Den andra handlar om politisk förvirring. Tanken att en blocköverskridande regering bestående av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna vore en rimlig regeringskonstellation är uppkommen ur en suddig idé om att alla politiska konflikter numera kretsar kring den så kallade GAL-TAN-skalan.

“GAL” står för grön, alternativ och liberal. “TAN” står för traditionell, auktoritär och nationalistisk. Skalan är tänkt att komplettera den traditionella höger-vänster-konflikten, men har på många sätt nästan ersatt de vanliga, ekonomiska skiljelinjerna.

Det är därför ett samarbete mellan S och de liberala partierna verkar rimligt för en del. Värderingar är så klart viktigt, men hur trendig GAL-TAN-skalan än är går det inte att sjösätta praktiska politiska reformer utan att ta hänsyn till pengarna. Socialdemokraterna är dessutom inget renodlat “GAL”-parti, som till exempel Miljöpartiet.

Inom arbetarrörelsen finns en växande ilska över att S inte fokuserar på traditionella fördelningspolitiska frågor som arbetstagarnas ställning, välfärden och ersättningsnivåerna i a-kassan och bidragssystemen. En icke obetydlig del av socialdemokratin vill att S ska gå vänsterut, med den amerikanska vänsterpopulisten Bernie Sanders och den brittiske labourledaren Jeremy Corbyn som förebilder.

En av de största kritikerna av Socialdemokraternas brist på vänsteridéer är Daniel Suhonen, chef för den fackliga tankesmedjan Katalys. På Dagens Nyheters debattsida (19/11) skriver han, tillsammans med utredaren Enna Gerin, att Socialdemokraterna måste inspireras av vänsterpopulismen i andra länder. Deras tips till S-ledningen handlar om demokratisk socialism, vänsterpopulism och ökad lyhördhet gentemot S- och LO-medlemmarna. I Katalys valanalys kritiseras besattheten av GAL-TAN-skalan och ointresset för ekonomisk vänsterpolitik.

Det går givetvis att ifrågasätta Katalys slutsats att Sverigedemokraternas framgångar till stor del kan förklaras med “nyliberalism”. 17 procent av befolkningen lever inte i ekonomisk utsatthet. En betydligt rimligare förklaring till att SD-stödet ökar är att fler är missnöjda med invandringspolitiken. Men oavsett hur det ligger till är det uppenbart att det finns en intern press på Socialdemokraterna att gå vänsterut. Detta kommer troligen att ställas på sin spets när lågkonjunkturen kommer.

Alla som argumenterar för att de liberala partierna ska stötta S i en regeringsbildning bör tänka på detta. Slopade överskottsmål och kraftiga skattehöjningar under den demokratiska socialismens flagg är antagligen inte vad C- och L-väljarna föredrar. Vakna upp ur dimman och inse att socialdemokratin och liberalismen är två olika politiska rörelser, oavsett hur hur “GAL” Annie Lööf och Jan Björklund känner sig.