Annons
Kultur

Så många frågor – Inger Alfvén blir perfekt för bokcirkeln

Kvinnors fångenskap i könsroller är ett tema som följt Inger Alfvén genom hela författarskapet. Hennes nya roman är en given bokcirkelbok, tycker recensenten Maria Ehrenberg.
bokrecension • Publicerad 26 juni 2019
Detta är en recension i Ystads Allehanda. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Inger Alfvén skriver om två systrar.
Inger Alfvén skriver om två systrar.Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT

Tvilling

Roman

Författare: Inger Alfvén

Förlag: Albert Bonniers

Sedan 1964 har Inger Alfvén förgyllt den svenska bokmarknaden med det ena insiktsfulla personporträttet efter det andra. Och många är de relationer och förhållningssätt hon gestaltat in i detalj. Vem minns t ex inte ”Städpatrullen” (1976), ”S/Y Glädjen” (1979), ”När förnuftet sover” (2009) med många fler?

Kvinnors fångenskap i könsroller och maktstrukturer är ett tema som följt Alfvén genom hela författarskapet och hon återvänder till detta i romanen ”Tvilling”. Två systrar, så olika.

”Den ena ser ut att bejaka ”kvinnlighet”, den andra gör precis tvärtom.”
Annons

Lollo, utbildad psykolog, slösar kanske bort sin begåvning, jobbar halvtid, tar hand om hus och man. Pi, hennes enerverande och till synes misslyckade syster som ändå så småningom blir berömd krigsfotograf. Den ena ser ut att bejaka ”kvinnlighet”, den andra gör precis tvärtom. Någonstans där emellan har vi Lollos stereotypa man som helst önskar att hustrun är representativ och hemma. När en retrospektiv utställning ska hållas blir Lollo inbjuden att hålla tal om systern och detta sätter igång en process hos henne där hon får omvärdera, eller kanske ompröva sig själv, systern och det liv de båda levat.

Det här är en intressant historia med många diskussionspunkter. Varför ger Lollo upp sitt jobb? Vad händer egentligen Pi ute på fältet (Lollo hittar anteckningar). Och har inte utvecklingen kommit längre?

Personerna får rätt att utvecklas, eller rättare sagt, personerna utvecklas och vi läsare ser dem mer mångdimensionellt ju mer vi får reda på. Möjligen hade jag önskat att Pi också fått fler lager. Som alltid hos Alfvén är dock samspelet mellan karaktärerna det riktigt bärande. Detta är med andra ord en given bokcirkelbok.

Maria EhrenbergSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons