Stöldligorna måste hindras

Ledare Artikeln publicerades
Rattar och kommunikationsutrustning är populära hos stöldligorna.
Foto: Erik Kihl
Rattar och kommunikationsutrustning är populära hos stöldligorna.

Stöldligorna har fått härja allt för fritt allt för länge. Betydligt hårdare åtgärder måste till för att stoppa dem – både inne i landet och på väg ut från Sverige.

TV 4 har i en rad reportage granskat de professionella stöldligor som drar runt i Sverige. Både företag och privatpersoner drabbas hårt. Populärt är att stjäla dyra bildelar – en ratt i en modern bil betingar exempelvis ett högt värde – och föra dem ut ur Sverige. Enligt försäkringsbolagens gemensamma utredningsbolag, Larmtjänst, ökade stölderna av dyra bildelar med över 200 procent från 2012 till 2017. Enligt regeringen (februari 2018) ligger internationella ligor bakom drygt hälften av alla bostadsinbrott och majoriteten av stölder av båtmotorer, bildelar och jordbruksmaskiner. Justitieminister Morgan Johansson lanserade då ett enligt justitiedepartementet offensivt åtgärdspaket för att bekämpa stöldligorna. Den innehöll en uppmaning till Polisen, Tullverket och Kustbevakningen att ”utöka arbetet mot utförseln av stöldgods”. Dessutom pekade regeringen på att fler dömda ska tvingas avtjäna sina straff i hemlandet, att det ska bli enklare att få tillstånd till kameraövervakning för exempelvis jordbrukare och att fordon ska registreras när de lämnar landet.

Men hittills förefaller stöldligorna fortsätta som förut. Försäkringsbranschen är kritisk till hur arbetet fungerar och menar att det ännu i praktiken är fritt fram att föra stöldgods ut ur Sverige. Enligt Mats Galvenius, vd på Larmtjänst, måste Tullens befogenheter öka vad gäller att kontrollera fordon på väg ut ur landet med stöldgods. Det är något som flera partier och politiker framfört flera gånger, bland annat i våras av socialdemokratiska riksdagsledamoten Pia Nilsson i en skriftlig fråga till finansminister Magdalena Andersson. Andersson hänvisade då till åtgärdspaketet från justitiedepartementet. Men fortfarande saknar tullen både befogenheter och resurser att agera effektivt mot stöldligorna när de är på väg ut ur landet.

Någon politisk oenighet finns egentligen inte om problemets omfattning eller vilka åtgärder som är effektiva. Därför får inte det politiska dödläget bli en ursäkt för att låta bli att öka trycket ytterligare på stöldligorna och all form av organiserad brottslighet, exempelvis utpressning mot butiksägare med hot om vandalism.

Effekterna av den här typen av brottslighet är inte enbart den ekonomiska förlust de drabbade får lida. Det slår mot hela försäkringskollektivet som får dyrare försäkringar, och i vissa branscher kan omfattande stölder göra det omöjligt att alls försäkra sig. Långsiktigt minskar förtroendet för rättsapparatens förmåga att klara upp de brott som begås. I riktigt brottsutsatt områden och branscher kan utsattheten för brott slå igenom i att människor låter bli att investera i produkter och verksamheter som de annars hade avsett att göra.

Brottslighet som får allt för stort utrymme slår mot såväl personlig frihet som människors ekonomiska välstånd. Det är bra att politikerna i allmänhet har övergett ursäkterna och nu överträffar varandra i löften om att stoppa buset. Återstår bara att förverkliga det också.