Stoppa skattefinansieringen av djurrättsterrorism

Ledare Artikeln publicerades
Många lantbrukare hotas av så kallade djurrättsaktivister.
Foto: Stefan Jerrevång/TT
Många lantbrukare hotas av så kallade djurrättsaktivister.

Nu när den militanta djurrättsaktivismen äntligen står högt upp på den politiska dagordningen, är det märkligt att det fortsatt delas ut stora statsbidrag till organisationer med koppling till kriminella individer. Dessa bidrag måste strypas omedelbart.

Samtidigt som lantbrukare kämpar för att få verksamheten att gå runt tvingas de utstå trakasserier, hot och våld från militanta djurrättsaktivister. Var fjärde lantbrukare är rädd, och hoten har ökat. De senaste tre åren har över 200 anmälningar gjorts, men mörkertalet tros vara stort, då många lantbrukare inte vågar anmäla brotten.

I veckan debatterades frågan i riksdagen. I dag är det möjligt att sätta upp kameror utan tillstånd i samband med jordbruksverksamhet. Både minimistraffet för grovt olaga hot och straffet för grov skadegörelse har skärpts. Inrikesminister Mikael Damberg (S) menar även att det pågår förbättring av den nationella samordningen inom polisen. Dessutom togs nya lagförslag upp: dels huruvida djurrättsterrorism ska vara en egen brottsrubricering, och om gårdsplanen vid jordbruk ska ses om inhägnat industriområde, eftersom det då skulle det innebära olaga intrång att ta sig in där. Gott så. Brottsligheten måste tas på största allvar.

Men frågan är varför dessa brott inte har fått samma prioritet tidigare? Ja, kanske för att hot och trakasserar från militanta djurrättsgrupper räknas till “det goda hatet”. Flera av dem som utför dåden har visat sig ha kopplingar till vänsterautonoma grupper som AFA och Revolutionära fronten. De slåss ju för “de svaga”, för djuren och för miljön. I vissa fall har till och med den brottsliga verksamheten setts som ett trevligt engagemang för ungdomar.

Djurrättsaktivisterna själva menar att de brukar “icke-våld”, när de maskerade smyger sig in på gårdar under nattetid. De skrämmer, trakasserar och hotar bönder, och släpper ut djur i naturen för den goda sakens skull. Men aktivismen är missriktad. Aktionerna handlar inte om att rädda djuren. Det handlar om våld. Många aktioner är ju direkt skadliga för de djur de påstår sig rädda. Med största sannolikhet hade dessa aktivister ingått i någon annan våldsbejakande organisation om de inte var just djurrätt de hade valt att engagera sig i.

Ytterligare ett tecken på att våldet mot lantbrukare har varit allt för accepterat är det statliga stöd som utgått till organisationer med kopplingar till djurrättsterrorism. Föreningen Svensk mat- och miljöinformation, (SMMI) som är lobbyorganisationen bakom “Köttfri måndag” har sedan 2009 fått 1 554 600 kronor i bidrag från Konsumentverket. I SMMI:s styrelse sitter flertalet djurrättsaktivister, som tidigare har gjort sig skyldiga till brottslighet. Revisorn i SMMI, ursprungligen från Djurens Rätt, satt under 2016-2017 i fängelse för olaga intrång och för att ha stulit grisar, hönor och fiskar (ATL, april 2018). Och en annan styrelseledamot har jämfört mjölkbönder med Josef Fritzl. SMMI har dock fått fortsatt statligt stöd: under 2019 fick organisationen 250 000 kronor för “konsumentinformation, opinionsbildning och politisk påverkan”.

Organisationer med koppling till djurrättsterrorism borde naturligtvis inte få några som helst statsbidrag. När nu den militanta djurrättsaktivismen äntligen står högt upp på den politiska dagordningen, så är det en mycket märkligt – och kontraproduktivt – att fortsatt dela ut stora bidrag till organisationer med koppling till kriminella individer. Militant djurrättsaktivism är en systemhotande verksamhet. Bidragsflödet måste strypas nu.