Annons
Kultur

Tessa Hadley kryper ända in

Tessa Hadley fick ett genombrott med ”Syskonen”, nu kommer uppföljaren. ”Sent på dagen” är en underbart välartikulerad salongsroman som gör recensenten Annika Wall alldeles upprymd.
bokrecension • Publicerad 22 september 2019
Detta är en recension i Ystads Allehanda. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Tessa Hadley skriver både i ”Syskonen” och ”Sent på dagen” om relationer och vänskap mellan människor som är så kallat ”mitt i livet”.
Tessa Hadley skriver både i ”Syskonen” och ”Sent på dagen” om relationer och vänskap mellan människor som är så kallat ”mitt i livet”.Foto: Mark Vessey

Sent på dagen

Roman

Författare: Tessa Hadley

Översättming: Amanda Svensson

Förlag: Wahlström & Widstrand

Tessa Hadley slog igenom i Sverige förra året med romanen ”Syskonen”. Den nya romanen heter ”Sent på dagen” och utspelar sig i Londons konstnärliga fridsamma medelklass. Den börjar med ett dödsfall. Zachary dör plötsligt och oväntat inne på sitt konstgalleri och hans fru Lydia ringer vännerna Alex och Christine från sjukhuset för att berätta vad som hänt. De fyra har varit vänner i över 30 år. Tessa Hadley berättar hur vännerna och barnen tacklar Zacharys dödsfall, men hon ger också återblickar till deras tidigare gemensamma liv. Från början var nämligen egentligen Lydia intresserad av Alex och Christine var tillsammans med Zachary. Men rollerna kastades om och Alex gifte sig med Christine och Zachary med Lydia. Alex är gudfar till Zacharys och Lydias dotter Grace och Grace är bästa vän med Alex och Christines dotter Isobel och så finns Sandy, sonen från Alex första äktenskap. Ja, det är lite svårt att hänga med i början och det tar mig några kapitel att förstå vem som hör ihop med vem och på vilket sätt. Men när jag väl är inne, så är jag fast. ”Sent på dagen” kryper ända in och släpper inte taget.

Sådana här romaner skrivs knappt längre, tänker jag när jag läser ”Sent på dagen”. Den känns otidsenlig, fast på ett underbart sätt. Som en lätt bedagad salongsroman med något välartikulerat brittiskt över sig. Kanske är det Tessa Hadleys sätt att visa upp sina figurer på? Hon ställer dem liksom i ett skyltfönster och säger så här är de: självupptagna, privilegierade, elitistiska. Eller så är det hennes sävliga, lättjefulla sätt att berätta? Eller kanske hennes vilja att nästan övertydligt förklara hur allt ligger till? Jag blir hur som helst upprymd, för ”Sent på dagen” är – mycket tack vare sin otidsenliga känsla – en alldeles underbar roman.

”Det är så skönt att läsa om vuxna människor som ibland inte beter sig det minsta vuxet och som gör saker utan att tänka på konsekvenserna.”
Annons

Tessa Hadley skriver både i ”Syskonen” och ”Sent på dagen” om relationer och vänskap mellan människor som är så kallat ”mitt i livet”. Jag är så tacksam för det. Annars tycker jag att vuxen vänskap och relationer mellan 40 och 60 sällan skildras, förutom i feelgood-romaner med lyckliga slut. Och det är så skönt att läsa om vuxna människor som ibland inte beter sig det minsta vuxet och som gör saker utan att tänka på konsekvenserna.

För den som tror att berättelsen om vännerna Zach, Alex, Chris och Lydia bara stillsamt puttrar på, tror fel. Dödsfallet får stora konsekvenser för deras inbördes relationer. Och Tessa Hadley har en förmåga att smyga in händelser som omkullkastar allt det som läsaren tidigare antagit. På slutet gör hon det så skickligt att jag först inte förstår vad jag läst, som att det inte har någon egentlig betydelse, fast det betyder nästan allt. Det är så otroligt insiktsfullt och drivet gjort. ”Sent på dagen” är en roman att omfamnas av, ett knä att krypa upp i eller kanske ett matsalsbord att ligga på en äkta matta och tjuvlyssna under, bara för att få vara med.

Annika WallSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons