Tid för sakpolitik i Simrishamn
I Simrishamn ser Centerpartiet ut att backa från sitt tidigare besked att man vill vara med och styra Österlenkommunen i en färgglad minoritetsbukett, vars huvudingrediens ändå var att Socialdemokraterna skulle behålla makten. Som Ystads Allehanda rapporterat ändrar sig Centerpartiet sedan medlemmarna fått klart för sig att Feministiskt initiativ inte bara passivt skulle stödja styret utan också ingå i det. Det borde egentligen inte överraska någon, aktiv passivitet är knappast något som präglar Gudrun Schyman, är Fi med lär det sätta avtryck i styret.
Centerpartiets svängning är i grunden positiv. Bortom personfrågor har Allianspartierna i hög grad gemensamma värderingar som kan lysa igenom i politiska beslut även på lokal nivå. Men det hänger förstås på att politiken kommer att handla om sakfrågor och mindre om vem som får vilken post. Frågan om posten som kommunfullmäktiges ordförande har hittills fått ta för stor plats, vilket blev väldigt tydligt i den intervju Håkan Erlandsson (C) gjorde med Ystads Allehanda: ”Vi valde S för att vi tror att det alternativet är bäst för kommunen. Vi försökte verkligen få ihop det med Allianspartierna, men det hade aldrig fungerat med den storebrorsattityd som Moderaterna hade mot oss.” Det uttalandet efterföljdes av en personlig önskan om att bli titulerad borgmästare.
Låt oss nu efter svängningen hoppas att Centerpartiet väljer att se till sakpolitiken och inser att det är i sällskap med övriga Allianspartier man har störst förmåga att påverka Simrishamn i rätt riktning. Moderaterna å sin sida, som största parti, måste samtidigt visa ödmjukhet för att lyfta fram sina samarbetspartner. Här har Moderaternas Jeanette Ovesson en nyckelroll för att förnya politiken. Ett gemensamt program på ett begränsat att antal punkter för vad man eftersträvar att genomföra måste i det snaraste sättas ihop. Det kan innehålla förbättrade skolresultat, trygghet på gatorna, stärka kommunens ekonomi inför tuffare tider och ökat fokus på näringslivet. Ett styre i minoritet med 21 mandat blir inte lätt, men överenskommelser i viktiga sakfrågor borde kunna hittas med övriga partier, också med Socialdemokraterna, när läget har lugnat sig.
Kommunstyrelsens ordförande Karl-Erik Olsson är självfallet inte nöjd. Man får ge honom en liten humormedalj för hans kommentar: ”Sista ordet är säkert inte sagt. Centern kan ju kalla till ännu ett medlemsmöte och ändra sig igen”. Däremot är det en dålig grund för ett styre att som huvudpunkt ha att kortsiktigt hålla SD utanför inflytande – vilket ju inte heller hans egen konstellation räcker för i fullmäktige.
Man får dra slutsatsen att Olssons tanke är att den breda mixen skulle rädda hans uppdrag och att allt ska flyta på i lagom socialdemokratisk ordning. Men slutsatsen från andra kommuner och från det senaste valet i Simrishamn är att den typen av breda koalitioner, grundad på den minsta gemensamma nämnaren att hålla SD borta sällan eller aldrig har uppskattats av väljarna.
