Tufft för dem som tar över Ystad
Efter torsdagens fullmäktige är det ännu öppet vem som blir kommunstyrelsens ordförande. Att Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna gick fram med sina kandidater – och vann – visar tydligt att koalitionen med Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet inte har majoritet i kommunfullmäktige.
Frågan närmast är om M:s, KD:s och L:s agerande ska ses som en demonstration av maktförhållandet i kommunfullmäktige, ett meddelande till den rödgröna koalitionen om att de inte styr på egen hand, eller om M/KD/L också gemensamt tar nästa steg och ställer upp med Kristina Bendz som kandidat till ordförande i kommunstyrelsen. Om både Kristina Bendz och Kent Mårtensson kandiderar är det fullmäktige som avgör vem som får den posten.
Ett exempel på hur det kan se ut finns i Halland. I Halmstad ställde de rödgröna upp med en motkandidat, Krissi Johansson (S) mot Alliansens, Johan Bergman (M). SD röstade då på Johansson som fick posten som kommunstyrelsens ordförande. Vid samma möte hade Moderaterna fått positionen som ordförande i kommunfullmäktige. Några dagar senare avsade sig Krissi Johansson sin roll som ordförande – förmodligen efter påtryckningar från centralt håll. I nästa fullmäktige i Halmstad kommer S inte att ställa upp med en motkandidat.
Situationen påminner något om den i Ystad. Men skillnaden är att maktförhållandena är omvända. Eftersom Centerpartiet återanslutit sig till den rödgröna koalitionen är restalliansen, med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna mindre än de rödgröna. Men om Liberalerna och Kristdemokraterna även i kommunstyrelsen ställer sig bakom en gemensam Allianskandidat från Moderaterna kommer SD:s röster att avgöra.
Centerpartiets val att överge överenskommelsen med Allianspartierna ställer saken på sin spets: Är det omoraliskt att gå fram med en egen kandidat, lägga gemensamma budgetar och därmed pröva den egna politiken i fullmäktige för att det är Sverigedemokraterna som avgör där? Och är det i så fall bara omoraliskt under vissa förutsättningar (som att man är den minsta minoriteten) och i vissa frågor (som i budget men inte i skattesats)?
Denna ledarsida har dragit slutsatsen att det inte är omoraliskt att driva egen politik och att sträva efter att genomföra den, tvärtom. Alla röster i fullmäktige är lika mycket värda. När restalliansen gått fram gemensamt i fullmäktige blir den logiska slutsatsen att göra det också vad gäller kommunstyrelseordförande och i kommande budgetar. Så länge man inte på något sätt förankrar med Sverigedemokraterna kommer dock SD:s röster hela tiden att avgöra, in på målsnöret i fullmäktige. Det gäller oavsett vem som väljs till kommunstyrelsens ordförande, Kristina Bendz eller Kent Mårtensson. Rimligare är att sondera vilket stöd man kan få för den egna politiken i fullmäktige, så att man på förhand kan avgöra om man ska göra anspråk på makten eller om man ska välja att gå i opposition. Men sämst av allt är att låta bli att driva egen politik av rädsla för att den ska röstas igenom – då kan man verkligen tala om ett demokratiskt haveri.
Men oavsett hur makten kommer att fördelas i Ystads kommun är det en ekonomisk verklighet som väntar. Ystad växer snabbt befolkningsmässigt och skatteintäkterna fortsätter uppåt. Staden och omgivande orter utvecklas. Även om tågen hackar emellanåt och E 65 är hårt belastad är den grundläggande infrastrukturen förhållandevis väl utbyggd. Man kan förstå lockelsen i att som politiker driva Ystad vidare i rätt riktning. Men det ringer också varningsklockor som man inte kan slå dövörat till.
Ett problem att ta på allvar, som kommunens delårsrapport visar, är att kostnaderna beräknas öka mer än skatteintäkterna. Prognosen för 2018 pekar på drygt 5 procent i ökade kostnader mot 3,5 procent i ökade intäkter. Det är en signal om vad som kan ske på längre sikt med en sviktande konjunktur och skatteintäkter som inte längre stiger i samma takt. En växande befolkning är bättre än en krympande, men är inte omedelbar hälsokost för kommunkroppen. Investeringar i skolor och annan infrastruktur kostar och Ystads belåning är hög.
Möjligen kan expansionen komma att bromsas av ett skäl som inte är positivt: Högre räntor och ökade krav för att få låna kan komma att påverka kommande bostadsprojekt i Ystad, precis som det redan har gjort i framför allt Stockholm.
Inför sannolikt krassare ekonomiska tider är därför viktigt att Ystadspolitiken inte bara kommer att handla om vem utan framför allt vad och hur.
