Vilda katter härjar fritt
Ingrid Jönsson hoppas att kommunen förbarmar sig över djuren och fångar in dem.
– De far illa och har haft det svårt i vinter, berättar hon. En katt är svanslös. Den kom med en blodig och hängande svans. Lite senare hade svansen ramlat av helt. Kvar är nu bara en stump.
Varför katterna har valt Ingrid Jönssons trädgård som näste finns ingen förklaring till. Klart är dock att det finns flera katter där. På hennes gräsmatta löper en smal, brun stig som katterna trampat upp.
Vid Allehandas besök rörde sig flera katter i trädgården. De flesta var skygga och sprang undan. Några var dock lite mindre orädda. Dessa föreföll inte vanvårdade eller magra.
Sammanlagt har det räknats till 21 katter, som rör sig i området. Ingrid Jönsson har två egna utekatter som får mat varje dag.
– Då brukar jag kasta vatten efter de andra och skrämma dem med en lång sopborste, berättar hon.
Hennes dotterdotter Hedda Hammar har försökt att hjälpa sin mormor att bli av med alla katter. Men det har visat sig vara lättare sagt än gjort. Hedda Hammar upplever att hon bollats runt av olika myndigheter, utan att någon vill ta i katterna.
– Kommunen hänvisade till polisen som i sin tur hänvisade till kommunen, berättar hon.
Hedda Hammar tycker det är tråkigt att hennes gamla mormor som dessutom inte är så pigg ska behöva ha en massa katter hos sig. Hon tycker också att det är synd om djuren som troligen är inavlade och far illa under vintern.
– Det är dessutom otrevligt och det blir en massa kattbajs. Katterna måste vara hungriga för de sitter utanför fönstren och skriker när de ser mormor.
För ett par år sedan var det också många hemlösa katter på Pantaregatan i Brantevik. Då skrev Ingrid Jönssons dotter en skrivelse till kommunen och kommunjägarna ryckte ut och fångade in de flesta.
– Det blev dock några kvar som har förökat sig sedan dess, förklarar Hedda Hammar.
Hon funderar nu på att bjuda hem en kommunal skyddsjägare på kaffe för att komma tillrätta med kattproblemen hos hennes mormor.
Inom tätbebyggt område krävs tillstånd av polisen för att få avliva katter.
– I dag har katter starkare skydd än tidigare, berättar Claes Ekman. De är i princip likställda med hundar. För att kunna avliva en katt måste den först fångas in, då kan man konstatera om den är märkt eller inte.
Han rekommenderar en första kontakt med kommunen innan polisen fattar ett eventuellt beslut om avlivning.