Utförsåkning på bar backe
Fabian Rimfors och Andreas Jönsson, från Brösarps alpina skidklubb, köpte sina grässkidor förra året och än så länge har de bara hunnit med att åka ner för backarna i Brösarpstrakten.
– Det är häftigt att kunna åka skidor ner för en äng på det här sättet, men det känns lite absurt samtidigt att åka skidor nu. För en halvtimme sedan satt jag på stranden vid Knäbäckshusen och åt melon efter att jag hade paddlat kanot, säger Andreas Jönsson.
Från början tränade de alpina åkarna på grässkidor under de snöfria månaderna, men ganska snart utvecklades det till en egen sport. I dag är grässkidåkning klassad som en egen officiell disciplin av Internationella skidförbundet, FIS, och det finns en särskild världscup för grässkidåkare.
– I Europa finns det utövare på ett 50-tal platser, men grässkidåkning är mycket större i Asien än vad det är här. Det finns många utövare i Libanon, Iran, Taiwan och Kina och det finns renodlade orter i Centralasien som bara har grässkidor, säger Fabian Rimfors.
Fabian Rimfors tror att Brösarps alpina skidklubb är ganska ensamma om att åka grässkidor i Norden.
– Vi är nog de enda i Sverige som kör grässkidor.
Skidorna är betydligt kortare än vanliga skidor, de finns olika varianter mellan 60 centimeter och en meter, och de drivs med hjälp av larvfotsliknande band. Man använder vanliga pjäxor och stavar.
Oscar Blomqvist, har knäppt pjäxorna och spänt fast skidorna. Han har hjälm och knäskydd och är klädd i shorts och T-shirt. Han är på väg att köra premiärturen på grässkidor.
– Jag har åkt en del skidor, så jag hoppas att det hjälper, säger han förväntansfullt och tar ett stadigt tag om liften som ska ta honom upp till backens topp.
Väl uppe tar han fart och glider ner för backen och det går ganska fort. Han har svårt för att stanna när backen väl tar slut, men lyckas i sista stund.
– Det var en härlig känsla. Det är nog tur att skidorna är korta för de är lite stelare än vanligt, man får liksom lyfta runt fötterna när man ska svänga.
Tävlingsåkarna åker i höga farter, upp emot 100 kilometer i timmen, i en vanlig slalomtävling är snitthasigheten ungefär 65 och i backen i Brösarp kommer de upp i cirka 35.
– Tävlingsåkarna smörjer in skidorna med silikon så att de glider bättre, men det kommer vi inte att göra, för det är svårt nog att stanna ändå, säger Fabian Rimfors.
Han förklarar vad som skiljer grässkidåkning från vanlig skidåkning.
– Den största skillnaden är att man inte kan sladda, för då välter man. Det går inte heller att vrida skidorna eller ploga.
Fritz Lindqvist är ursprungligen från Östersund, Sveriges alpina huvudstad, enligt hans egen utsago. Han har bra självförtroende och är ganska säker på att det kommer vara lätt att åka grässkidor. Det är första gången han ska testa.
– Det blir en enkel match, säger han och åker iväg med liften.
När han sätter fart neråt tar det inte lång tid innan han ramlar och han faller ytterligare en gång vid backens slut.
– Det var jobbigt och det känns äckligt att man inte kan stanna, säger han innan han ger sig av för ytterligare ett åk.
Grässkidorna som åks i Brösarp är storslalomskidor och de kostar ungefär 2 800 kronor per par.
– Det är lite billigare än ett par vanliga skidor, säger Fabian Rimfors.
– Ja, och vanliga skidor är ju lite svåråkta på sommaren, säger Fritz Lindqvist och skrattar.
Än så länge är det bara medlemmarna i Brösarps alpina skidklubb som har hunnit testa grässkidorna, men klubben välkomnar alla som är intresserade att höra av sig.
– Det hade varit roligt om det blir en liten klubb för grässkidåkare, säger Andreas Jönsson.
– Kanske kan vi anordna en tävling mellan Åkarpsbacken och Brösarpsbacken, säger Fabian Rimfors.
”Det är häftigt att kunna åka skidor ner för en äng på det här sättet, men det känns lite absurt samtidigt att åka skidor nu. För en halvtimme sedan satt jag på stranden vid Knäbäckshusen och åt melon efter att jag hade paddlat kanot.”
