Dahlströms kåseri

En ny bild av Frida Kahlo

Dahlströms kåseri Artikeln publicerades

Nu punkteras myten om Frida Kahlo som fysiskt och känslomässigt offer för sin kropp respektive sin man. - Frida Kahlo förtjänar upprättelse. Att bara tolka hennes måleri biografiskt är att förringa rikedomen i hennes arbete, säger Eva Zetterman. I helgen disputerade Eva Zetterman med avhandlingen "Frida Kahlos bildspråk" vid Göteborgs universitet. Hennes arbete är det första som på allvar granskar och ifrågasätter amerikanska Hayden Herraras biografi från 1983. Den fick ett enormt genomslag, gjorde konstnären Frida Kahlo känd som ett varumärke och har legat till grund för i princip allt som därefter producerats om Frida Kahlo. Senast filmen "Frida" med en porträttlik Salma Hayek i huvudrollen. - Redan boken sprider uppgifter som inte stämmer med fakta. De förstärks i filmen, vilket gjort berättelsen om Frida Kahlo ännu mer förvrängd, anser Eva Zetterman som gått till botten med källorna och presenterar en motbild. Frida Kahlo. Frida Kahlo (1907-1954) var precis som sin man, muralmålaren Diego Rivera (1886-1957), engagerad socialist. Som konstnär deltog hon, precis som han, i arbetet med att efter den mexikanska revolutionen 1910-20 formulera en ny, nationell identitet. Denna grep tillbaka på tiden före spanjorernas kolonialvälde. Med det blev indianernas historia och närvaro i det samtida Mexiko viktig. Men att i bild gestalta nationens nya identitet var svårt. Att många av de mexikanska konstnärerna var spanskättade och tillhörde Mexikos ledande sociala skikt gjorde det inte lättare. Särskilt inom muralmåleriet blev indianen som arbetare en stereotyp. Frida Kahlo hade en lika annorlunda som genial strategi, anser Eva Zetterman, eftersom hon i sina självporträtt genom hudfärg, klädsel och rekvisita framhåller sig som sprungen ur både den spanska och indianska kulturen och därför knöt an helheten i Mexikos mångbottnade kulturella arv. - Sett i det sammanhanget blir Frida Kahlos måleri nog så intellektuellt och radikalt som någon av hennes manliga kollegors. Avhandlingen avfärdar också myten om Frida Kahlos ofrivilliga barnlöshet. En medicinsk journal finns bevarad som bekräftar avbrutna graviditeter. Den bekräftar däremot inte att det varit fråga om missfall. - Det finns skäl att betvivla att de var det, säger Eva Zetterman. - I ett av fallen berättar Frida Kahlo i ett brev att hon ätit kinin. Det man tidigare framhållit var ett missfall var med andra ord en självframkallad abort. Den ofrivilliga barnlösheten är en av de lidandets konsekvenser som tillskrivits Frida Kahlo efter en svår trafikolycka som hon överlevde 1925. Hennes blodbemängda självporträtt, där den egna kroppen ibland målats genomsiktlig ned till minsta organ, har hittills genomgående tolkats psykoanalytiskt som berättelser om smärtorna efter olyckan. Eva Zetterman drar en annan slutsats, sedan hon tolkat bilderna utifrån sitt samtida politiska och sociala sammanhang. - Självporträtten fungerar som visualiseringar av ett nationellt lidande som gäller ett helt folk. Och folket vid den här tiden i Mexiko är de lägre klasserna. Målningarna fungerar som allegorier över en blodig historia fylld av övergrepp på Mexikos ursprungsbefolkning och då inte minst på kvinnorna, säger Eva Zetterman. Lena From