Målarprinsen i arbete på Österlen

Prins Eugen rör sig ofta i Skåne under sitt liv, som på Sofiero, Dalby, Torup, Ystad, Kåseberga och byarna och gårdarna i sydöstra Skåne.

Det blir flera arbetssomrar på Kivik och i Simrishamn, han prisar Haväng, Brösarps backar och Verkeån.

I sommarens utställning möter vi målningar och kritteckningar från dessa arbetsresor. Han målar i fält, i den fria naturen och han målar gärna motiv från naturen.

Och han gör det med en känsla för och inlevelse i landskapet. Han följer rörelser och formationer i landskapets topologi och låter dessa tala i verk av vilsamhet och ro. I skånska kullar och i backar mot Brösarp. Färg och form bildar böljemönster, som omvandlas i rörelse. Lätt svepande, utan detaljer och utan störningar av småkrafs.

Han driver stilrenhet och förenkling till det yttersta i en målning som Gröna kullar med gröna färgsvep i en främmande och symmetrisk färgskala, i stiliserade träd och ett stengärde, som drar genom bilden, en stensamling som en konstruktion och en abstraktion, inte som ett resultat av ett tungt arbete av människohänder.

Prins Eugen ser och upplever i sitt måleri skiftande väderlekar, han talar om i färgval och i bildens tilltal vad som är på väg att ske. Moln som ändrar karaktär och tornar upp sig med oro och uppbrott, de dova och illavarslande färgerna kan på samma sätt avläsas i träd och i vattendrag.

Sommaridyller med sanddyner och åbranter kan plötsligt förvandlas, oskyldiga sommarmoln, fromma som små lamm kan plötsligt bli vargylande regn- och åskmoln.

Prins Eugen lever även med i sin penselföring och i sitt färgpålägg, i lugnt väder blir det vilsamma och rytmiska rörelser med tunna färglager, i oväderstider blir arbetssättet ryckigare och ettrigare och färglagren tjockare.

Flera av målningarna är ospännande och nära konventionen, men några är lysande. Jag prisar Linden i Rörum, där nästan känner jag doften, hör blomflugornas surr och känner hur sommaren asar sig fram i detta underbara samhälle.

Även Vemmerlövs kyrka är en stark målning, en kyrka som en vit stod, som en utpost i alla väder. Inga ovädersmoln biter på denna byggnad.

Prins Eugens målningar får möta två unga konstnärer. Mette Wide och Anna Wessman.

De ger sina personliga kommentarer till hans måleri, hans idéer och de ideal, som han stod för.

Mette Wide ger i stora abstrakta målningar sin uppfattning om naturens energier och krafter. Hon fångar liksom Prins Eugen naturens rörelser och former, liksom ljusets skiftningar vid olika väder.

Hon målar helt annorlunda, men hennes måleri avläser tydligt vatten, moln och grenverk, hon disciplinerar på sitt sätt naturens språk, som fångas in och stelnar, ofta i färgerna blått och grått.

Anna Wessman kommenterar prinsens arbetssätt, hans sociala position i Sverige och hans förhållningssätt till omvärlden. Prins Eugen var född i en gräddhylla, i en position, som gav honom frihet, men samtidigt en tvångströja. Han kände sig sällan bekväm med bror Gustavs och far Oskars tankar och sympatier för Tyskland.

Anna Wessman visar med omsorg en annan sida av Prins Eugen.

Det ska alltså ses som en helhet, tre röster och tre uttryck, eller snarare avtryck. Jag föredrar några av Målarprinsens mer genomarbetade målningar och på Konstmuseets tredje våning smälter min goda äppelkaka. Det är mer än varmt!

Bo Bjelvehammar

Tema Prins Eugen

Ystads Konstmuseum

T o m 28 augusti