Insändare: Dödens hav orsakat av EU:s politik
Brandkatastroferna från i fjol har vi sluppit. Lantbrukarna har uttryckt sig positivt om skörden och även äppelodlarna verkar relativt nöjda.
Jag läser i tidningen i veckan att två jurister kommer stämma EU för brott mot mänskligheten. Det gäller alltså döden på Medelhavet.
För några år sedan drog man in den framgångsrika räddningsorganisation som då fanns. Facit blev 12 000 döda på Medelhavets botten. Män, kvinnor, barn. Hur många Estoniafärjor är det? 14 om jag räknar rätt. Vi kan gott döpa om Medelhavet till Dödens hav.
Vad det är då som driver familjer att riskera sina egna och sina barns liv på de riskabla båtfärderna. Kan det vara så illa att alternativet, att stanna kvar där de är, upplevs som mycket värre?
Tanken med EU:s handlande var väl att avskräcka flyktingarna att söka sig till det trygga Europa. Och båttransporterna har ju minskat.
Fast dödssiffrorna finns ju kvar. Nyligen drunknade 150 flyktingar. Men det blev bara en liten notis i tidningen.
Juristernas stämning kommer nog inte leda till nånting. Den tystas ned som så mycket annat.
Samma dag läste jag en ledare i YA som beskrev hur svårt Sverige skulle få det om vi tog emot fler flyktingar. Det kunde till och med (hemska tanke) innebära skattehöjningar.
Man kan förundra sig över vad som ses som problem i olika delar av världen.
Vi har idag, sägs det, den största flyktingkatastrofen i världen efter andra världskriget. 70 miljoner människor på flykt. Man tycker att den rikare och tryggare delen av världen kunde göra en större insats för att minska lidandet.
Alternativen är annars att strunta i människors lidande (idag finns det ju politiker som till och med skryter över det), eller det vanligaste – att titta åt sidan.
Staffan Lingärde
Simrishamn
