Älskade barnbarn

Så är det för oss

Familj Artikeln publicerades
Att få barnbarn är som att plocka russinen ur kakan - man får vara med om det bästa och slippa vardagstrasslet.
Foto:Larry Steagall
Att få barnbarn är som att plocka russinen ur kakan - man får vara med om det bästa och slippa vardagstrasslet.

Att bli mor- eller farförälder är speciellt. Många beskriver det som livets efterrätt. Att man får plocka russinen ur kakan - bara vara med om det bästa, och slippa vardagstrasslet.

Men ibland blir det inte riktigt så där underbart. Konflikter med de egna barnen kan komma upp till ytan, och de där goda råden man så gärna vill dela med sig av till de nyblivna föräldrarna verkar inte alls falla i god jord. Kanske känner man sig mer som en hjälpreda som förväntas rycka in i tid och otid, fast man har annat för sig.

Att prata om negativa sidor är nästan lite tabu, men de finns också, säger författaren och journalisten Erik Sidenbladh som har skrivit boken ”Hjälp, vi har fått barnbarn!” (Bonnier Fakta), och själv har sex barnbarn.

– Vi kan välja nästan allt i livet i dag, men när det kommer till barnbarn kan man inte påverka. Man kan inte bestämma när de ska komma, vem som är den andra föräldern eller hur barnet blir, säger han och tillägger:

– Ett allmänt råd är inte skapa sig en massa föreställningar om hur det ska bli. Det bästa man kan göra är att gilla läget, och försöka vara i nuet.

Själv minns han väl beskedet om att första barnbarnet var på gång.

– Jag blev jätteglad och kände: japp, nu börjar ett nytt kapitel. 

En vanlig grogrund för konflikter är att mor- och farföräldrar lägger sig i. Det kan handla om åsikter kring uppfostran eller antydningar om att det minsann var på ett annat sätt när man själv var småbarnsföräldrar. Ofta är det i all välmening, men det är sällan populärt. Visst får man tycka annorlunda, men man behöver kanske inte vädra sina åsikter i alla lägen.

– Att bita sig i tungan är nog faktiskt en ganska bra grundregel, säger Erik Sidenbladh och skrattar.

Han fortsätter:

– Det handlar om att respektera den nya familjens integritet och de regler som gäller där. Man ska till exempel aldrig ifrågasätta föräldrarna inför deras barn.

Men lite bus är väl okej, menar han. Som att köpa bullar om man själv är sugen och har barnet hos sig.

– Man kan till exempel säga: 'jag vet att du inte brukar få sötsaker, men nu är farfar sugen på en bulle så vad säger du om att vi tar en?'

Att mor- och farföräldrar kan vara en stor hjälp råder det inga tvivel om. Många hämtar på förskolan, rycker in när barn är sjuka och ställer upp när semestern inte räcker till. Och det är inte alltid helt lätt att säga nej när det blir för mycket. 

– Man kan inte utplåna sig själv, så det måste kunna vara okej att säga nej, säger Erik Sidenbladh, och tillägger:

– Har man haft svårt att säga nej till sina barn när de var små kan det vara svårt att börja göra det i det här läget. Men det gäller att försöka hitta en fungerande vuxen kommunikation.

Att vara på ett visst sätt som mor- eller farförälder är inget man behöver tänka på, tycker Erik Sidenbladh. Närvaron är viktigast, och om barnet har haft en lång dag på förskolan är det inte nödvändigt med en massa aktiviteter.

– Med mor- och farföräldrar kan det vara skönt att bara få flyta runt lite. Att man finns där och är någon barnet kan räkna med, men som inte pressar på.

Själv har han flera av sina barnbarn på distans, bland annat i London.

– Andra åker dit för att se utställningar och konserter. När jag är där är jag hundra procent farfar och ser mest dagisgårdar och gungparker. Barnbarnens behov får styra. När vi har chansen, jag och min fru, så ger vi järnet. Det har skapat en fin närhet och trygghet mellan oss och barnen.

Fakta

Några grundläggande råd

+ Ta chanser. Investera tidigt i kontakt. Fånga tillfällena när de bjuds.

+ Respektera integriteten. Ställ upp - men lägg dig inte i. Ifrågasätt inte föräldrarna framför deras barn.

+ Lova inte för mycket. Besvikelse är en tråkig känsla i alla relationer.

+ Sänk ambitionsnivån. Det räcker långt att bara vara.

+ Var tydlig. Anpassa dig gärna men ställ inte upp på vad som helst.

+ Skäm bort med eftertanke. Kanalisera kärleken i tid, närvaro och intresse i stället. Om du köper godis till barnbarnen, gör det för att du också vill äta av det.

Källa: ”Hjälp, vi har fått barnbarn” av Erik Sidenbladh (Bonnier Fakta)

Visa mer...
Att få barnbarn är som att plocka russinen ur kakan - man får vara med om det bästa och slippa vardagstrasslet.
Foto:Larry Steagall
Att få barnbarn är som att plocka russinen ur kakan - man får vara med om det bästa och slippa vardagstrasslet.

Att bli mor- eller farförälder är speciellt. Många beskriver det som livets efterrätt. Att man får plocka russinen ur kakan - bara vara med om det bästa, och slippa vardagstrasslet.

Men ibland blir det inte riktigt så där underbart. Konflikter med de egna barnen kan komma upp till ytan, och de där goda råden man så gärna vill dela med sig av till de nyblivna föräldrarna verkar inte alls falla i god jord. Kanske känner man sig mer som en hjälpreda som förväntas rycka in i tid och otid, fast man har annat för sig.

Att prata om negativa sidor är nästan lite tabu, men de finns också, säger författaren och journalisten Erik Sidenbladh som har skrivit boken ”Hjälp, vi har fått barnbarn!” (Bonnier Fakta), och själv har sex barnbarn.

– Vi kan välja nästan allt i livet i dag, men när det kommer till barnbarn kan man inte påverka. Man kan inte bestämma när de ska komma, vem som är den andra föräldern eller hur barnet blir, säger han och tillägger:

– Ett allmänt råd är inte skapa sig en massa föreställningar om hur det ska bli. Det bästa man kan göra är att gilla läget, och försöka vara i nuet.

Själv minns han väl beskedet om att första barnbarnet var på gång.

– Jag blev jätteglad och kände: japp, nu börjar ett nytt kapitel. 

En vanlig grogrund för konflikter är att mor- och farföräldrar lägger sig i. Det kan handla om åsikter kring uppfostran eller antydningar om att det minsann var på ett annat sätt när man själv var småbarnsföräldrar. Ofta är det i all välmening, men det är sällan populärt. Visst får man tycka annorlunda, men man behöver kanske inte vädra sina åsikter i alla lägen.

– Att bita sig i tungan är nog faktiskt en ganska bra grundregel, säger Erik Sidenbladh och skrattar.

Han fortsätter:

– Det handlar om att respektera den nya familjens integritet och de regler som gäller där. Man ska till exempel aldrig ifrågasätta föräldrarna inför deras barn.

Men lite bus är väl okej, menar han. Som att köpa bullar om man själv är sugen och har barnet hos sig.

– Man kan till exempel säga: 'jag vet att du inte brukar få sötsaker, men nu är farfar sugen på en bulle så vad säger du om att vi tar en?'

Att mor- och farföräldrar kan vara en stor hjälp råder det inga tvivel om. Många hämtar på förskolan, rycker in när barn är sjuka och ställer upp när semestern inte räcker till. Och det är inte alltid helt lätt att säga nej när det blir för mycket. 

– Man kan inte utplåna sig själv, så det måste kunna vara okej att säga nej, säger Erik Sidenbladh, och tillägger:

– Har man haft svårt att säga nej till sina barn när de var små kan det vara svårt att börja göra det i det här läget. Men det gäller att försöka hitta en fungerande vuxen kommunikation.

Att vara på ett visst sätt som mor- eller farförälder är inget man behöver tänka på, tycker Erik Sidenbladh. Närvaron är viktigast, och om barnet har haft en lång dag på förskolan är det inte nödvändigt med en massa aktiviteter.

– Med mor- och farföräldrar kan det vara skönt att bara få flyta runt lite. Att man finns där och är någon barnet kan räkna med, men som inte pressar på.

Själv har han flera av sina barnbarn på distans, bland annat i London.

– Andra åker dit för att se utställningar och konserter. När jag är där är jag hundra procent farfar och ser mest dagisgårdar och gungparker. Barnbarnens behov får styra. När vi har chansen, jag och min fru, så ger vi järnet. Det har skapat en fin närhet och trygghet mellan oss och barnen.