Gustaf, 15 år lever dubbelliv

Dubbel uppsättning tandborstar och underkläder. Och så dubbla mobilladdare. Så fixar Gustaf Bagge vardagen med dubbelt boende.

Varje söndag packar han och syskonen sina grejer. Då kommer mamma eller pappa och hämtar dem. Syskonen bor en vecka i Köpingebro hos pappa, nästa vecka inne i Ystad hos mamma Åsa.

Fast lillasyster Ellen är mest hos pappa Mats på helgerna eftersom han jobbar så långa dagar.

Så har Gustaf Bagge och syskonen veckopendlat i tre och ett halvt år nu.

- Jag trivs bra på både ställena, säger Gustaf Bagge.

Men det är en klar fördel att bo i stan. Här har han nära till skolan och här har han en egen dator.

Han verkar ha en ganska avdramatiserad syn på föräldrarnas skilsmässa och veckoboendet. Det har för-delar att bo i stan. Han kan sova längre på morgnarna och har nära till Norreportskolan där han går i nian.

Först hälsar Familjen på honom hemma i Ystad i lägenheten på Stora Västergatan. Lillasyster Ellen ligger i soffan framför tv:n. Mamma Åsa sitter vid köksbordet. Hon tycker att det fungerar bra med att barnen bor här veckovis. Föräldrarna följer inte heller schemat slaviskt. Ska någon gå till tandläkaren i stan eller har sovemorgon kan de mycket väl stanna en dag extra hos Åsa.

- Man kan tycka synd om dem, att det är de som tvingas att flytta. Det tar man för givet när föräldrarna egentligen också skulle kunna flytta och barnen bo kvar, säger Åsa Bagge.

Lätt för att prata

Hon påpekar att hon och Mats har lätt för att prata med varandra, har firat jul tillsammans och inte är ovänner. Naturligtvis underlättar det också för barnen.

Det är en vanlig vardagseftermiddag när Familjen hälsar på, det är redan mörkt men bröderna Jakob och Albin är inte hemma ännu.

Gustaf visar sitt rum. Här är inte så många grejer. En sönderplockad gitarr ligger på skrivbordet. Här finns hans dator.

Kompisar har Gustaf Bagge både i Köpingebro och i Ystad.

Att vara skilsmässobarn är inget ovanligt. De flesta av Gustaf Bagges klasskamrater har föräldrar som är skilda, berättar han.

Nästa gång vi träffas är veckan efteråt. Vi ses då vid fyratiden på eftermiddagen på stationen i Ystad. Det regnar och är riktigt busväder. Gustaf ska åka hem till pappa till Köpingebor. En tågresa på tio minuter. Han har varit hemma hos mamma och fördrivit lite eftermiddagstid efter skolan. Nu åker han tåget till Köpingebro.

Ingen dator

Hemma i villan träffar vi Ellen igen. Lillebor Albin och pappa Mats är också hemma. Mats har hämtat Ellen tidigare från dagis eftersom hon var snuvig.

En trappa upp bor Gustaf. Det är inte så stor skillnad från rummet i Ystad. Han har ett eget rum - men ingen dator.

Han klarar sig ändå - det finns två datorer i huset.

Pappa Mats följer med upp, plockar undan lite kläder.

- Har du inte städat?

- Nej, jag vill ju att de ska få en autentisk inblick i vår liv, svarar Gustaf Bagge lite underfundigt.

Mats Bagge har också funderat på att det kunde vara tvärtom, föräldrarna kunde vara dem som flyttade.

- Men det vore en utopi, säger han.

Han tror att det vore praktiskt svårt att genomföra. Han tror inte heller att han skulle trivas inne i Ystad.

Mats Bagge tycker att det fungerar bra nu. Barnen kommer förbi även när det inte är "hans vecka". Varannan vecka bor han själv.

- Det är lite tomt, och skönt ibland.

Gustaf Bagge kommer ihåg när föräldrarna berättade att de skulle skiljas. Han gick i sexan. De satt i soffan i vardagsrummet. För honom var det inte så dramatiskt.

- Jag tänkte inte så mycket på det. De hade separerat en gång tidigare, utan att skilja sig. Man kan säga att jag var van.



Tror han själv på kärleken?

- Jo, säger han och tillägger:

- Fast på den frågan har jag inget bra svar.