Visst har storleken betydelse

I drygt tjugo år har Rona och Staffan Rosendahl odlat kräftor. I dag frodas kräftorna i tre stora dammar, en av dem är till och med så stor att den kallas sjö och det krävs båt för att ta upp kräftorna.

– När man sitter där och fiskar ser man havet, säger Staffan Rosendahl.

Följer gamla säsongen

Kräftsäsongen startar i början av augusti och pågår till september. Paret Rosendahl följer den gamla premiären för kräftsäsongen och provfiskar veckan innan den 8 augusti för att se att kräftorna är bra.

– Honorna har då börjat få rom och det är det man vill ha. Visst vi kan fiska när som helst men det gör vi inte. Egentligen är kräftorna bäst i början på september, säger Rona Rosendahl.

Kräftfisket skiljer sig en del från hennes vardag som familjeläkare på Familjehälsan i Rydsgård, så även för Staffan som arbetar som kirurg på Ystads lasarett. Semestern i augusti ägnas åt kräftorna och det gör även fritiden under kräftsäsongen.

I en av dammarna guppar vattenmelon vid strandkanten. Det är rester från helgens bröllop då äldste sonen gifte sig.

– Vi slänger i all mat i dammen, kräftorna äter det. Det kan vara kycklingben eller äggskal. Kräftorna äter vad som finns i vattnet, säger Staffan.

Rona och Staffan Rosendahl har huserat på gården sedan 1974, innan dess hade Staffans föräldrar den. Där dammarna finns i dag odlades tidigare potatis och morötter. 1988 grävdes två av dammar och 1994 den större som betecknas som en sjö. Marken där dammarna finns innehåller blålera och det visade sig vara en perfekt miljö för kräftorna.

– Det är som ett grått badkar och kräftorna älskar det. De kan gräva i leran och så har den ett högt pH som det ska vara, säger Staffan.

Tidigare höll de får och Highland Cattle, höglandskor från Skottland, på gården, men de enda djuren nu är kräftorna. Och några inhysta hästar som betar i hagar intill dammarna.

–Kräftor kräver inget underhåll. Vi bara fiskar, det är helt perfekt, säger Staffan.

Intresset för kräftor väcktes naturligtvis på en kräftskiva; de fick några levande kräftor med sig hem som de satte ut i en liten damm som fanns på gården. De såg hur kräftorna trivdes och växte och bestämde sig för att söka tillstånd för att odla kräftor. 4 000 signalkräftor beställdes från Simontorps kräftodling, en lastbil levererade fyra provrör där kräftyngeln fanns och de placerades sedan ut i en damm.

– Vi gick med ficklampa på nätterna för att kolla att de växte och fanns kvar, minns Rona.

– De fick mycket att äta och växte till sig bra. Efter tredje året började de föröka sig. Vi har inte köpt fler sedan dess.

200 kilo kräftor

De vet inte hur många kräftor som finns i de tre vattenhålen i dag. Ett normalår brukar mellan 150 och 200 kilo kräftor tas upp. Toppåren var 1999 med 336 kilo och år 2002 noterades 339 kilo.

Rona och Staffan avlivar myten om att kräftor måste fiskas med pannlampa under mörkrets inbrott. Det går bra när som helst under dygnets alla timmar. Och tur är väl det.

– Vi går upp klockan sex och när kvällen kommer vill vi sätta oss ner och äta en god middag. Vi är trötta vid halv nio på kvällen och ibland går vi och lägger oss innan det blivit mörkt.

Kräftorna fiskas med mjärdar som sätts ut på flera platser i dammarna. Fiskbete lockar in kräftorna i buren.

– Det är första året som vi har lyxmjärdar. De små kräftorna kan gå ut själv genom hål i mjärden, säger Staffan.

De nya mjärdarna stänger också till effektivt så att kräftorna inte kan ta sig ut lika lätt som på äldre mjärdar. Det gör att de bara behöver fiska en gång per dag mot tidigare tre, fyra gånger. En efter en dras mjärdarna upp ur det mörka vattnet och töms på sitt kräftinnehåll i en vit frigolitlåda. Kräftorna klipper med klorna när Rona och Staffan tar tag i dem en och en för att mäta dem.

För att se att kräftan håller måttet sätts kräftans kropp mot en mätsticka i trä. Kräftan ska vara minst 10 centimeter för att hamna på matbordet. Det är febril aktivitet i lådan och en kräfta tar chansen till ett utbrytningsförsök, hamnar på lådkanten och försöker komma undan. Flykten upptäcks och mätningen genomförs. Det visar sig att kräftan är precis lagom stor för att hamna bland de som ska ätas.

Det är ett tidsödande arbete att sortera alla kräftorna. Under en säsong handlar det om tusentals kräftor som ska gås igenom. Det är bara tio procent av alla kräftor som dras upp under en dag som duger, resten åker tillbaka i vattnet och får fortsätta växa till sig.

– De vill egentligen inte bli stora, de vill bara vara små, filosoferar Staffan.

Kräftorna ger också igen lite genom att nypa i Staffans och Ronas fingrar när de sorterar dem.



Hur ser den perfekta kräftan ut?

– Den är 11,5 centimeter, en nyss ömsad hona som har hunnit hårdna lagom i skalet, säger Rona.

– Och det ska vara i början av september, fyller maken Staffan i.

Miljön runt dammarna har Rona och Staffan också lagt tid på med klippta gångar som leder runt dammarna och i stråk mot havet. Här växer dillen hög och samsas med olika sorters blommor, fjärilar, insekter och allehanda fåglar. Paret Rosendahl är generösa och låter även andra människor ta del av deras paradis.

– Vi vill att folk ska njuta av detta. Vi har inte bara gjort dammarna för att ha kräftorna i, det ska vara vacker för oss och andra.