Barnmorskan Marie-Charlotte fyller år på julafton: ”Skojade som ung att jag ville ha sju egna barn – det blev tre”

Borrby Artikeln publicerades
Att jobba fackliga likställer Marie-Charlotte Nilsson med att jobba tillsammans med arbetsgivaren, mot samma mål. Här i sin favoritfåtölj i hemmet i Borrby.
Foto: Sprisse Nilsson
Att jobba fackliga likställer Marie-Charlotte Nilsson med att jobba tillsammans med arbetsgivaren, mot samma mål. Här i sin favoritfåtölj i hemmet i Borrby.

Fyra år gammal bestämde sig Marie-Charlotte Nilsson för att bli barnmorska. Med en aldrig sinande energi har hon tagit sig an det viktiga uppdraget. Numera är hon också fackligt aktiv på riksnivå och ser det som att hon fått ”det bästa av två världar.”

Hon sätter sig i favoritfåtöljen, den så kallade ”amningsfåtöljen”, som har följt med sedan 1993 då Marie-Charlotte fick sitt första barn Alfred. Sju barn hade hon skojat om att ha som ung, det blev tre, lite mer anpassat till dagens samhälle.

”Jag älskar bilkörning och höga farter, snabba tempoväxlingar och hög musik. Det ger mig energi.”

Det går undan i Marie-Charlottes liv. Hon lyckas pendla mellan en mängd olika aktiviteter helt utan att stressa.

– Jag älskar bilkörning och höga farter, snabba tempoväxlingar och hög musik. Det ger mig energi.

Inte undra på att hon trivs på Ystad BB där den ena dagen aldrig är den andra lik.

- Jag har inget emot kaos, det är sådant som det går att få ordning på.

Att bli utbränd är det sista hon skulle bli.

- Det kommer aldrig hända, helt enkelt eftersom jag är bästa kompis med mig själv. Jag har lätt för att engagera mig men också för att sätta gränser. Jag har lärt mig säga nej.

Vid sidan av barnmorskearbetet i Ystad har hon i många år arbetat extra som sjuksköterska i hemsjukvården i Simrishamns kommun.

När vi ses en dryg vecka innan julafton har Marie-Charlotte tagit sig en ledig vecka. Hon hade inte så mycket semester i somras och kände att det var dags nu.

- Den här veckan är jag bara hemma här i Borrby, tar hand om hemmet och har inga tider att passa. Det blir också lite extra pyssel hemma hos min mor.

Mor Kerstin, som tidigare arbetat på Borrbyhemmet, är 82 nu och bor också i Borrby. Marie-Charlottes far Kjell var snickare och resemontör och lämnade jordelivet alldeles för tidigt, för snart tio år sedan.

Det är svårt att tänka sig att Marie-Charlotte var en tyst elev som inte tog så mycket plats när hon gick sin skolgång i Borrby. Men det är så hon beskriver sig.

- Jag minns en gång när jag var rädd för att gå hem från skolan själv, jag var rädd för de äldre barnen.

Den dagen fick hon skjuts av byns handlare Tage Andersson till hemmet när hon inte vågade gå själv från skolan. Samtidigt trivdes hon med skolundervisningen och engagerade sig när det var något hon tyckte var viktigt eller orättvist. Hon har alltid haft ett engagemang för de svaga.

– Men jag är inte mycket för att debattera. Jag använder mig hellre av kunskap och saklighet.

Efter samhällsvetenskapligt programmet på Österportskolan i Ystad läste hon vårdlinjen i Simrishamn och därefter till sjuksköterska i Kristianstad. Som 14-åring började hon som praktikant på Borrbyhemmet. Efter många år som vikarie på lov och helger fick hon ett par somrar vikariat som biträdande ålderdomsföreståndarinna. Därefter arbetade hon som sjuksköterska på kirurgen och intensiven i Ystad innan hon läste vidare till barnmorska i Skövde. I 28 år har hon arbetat på Ystad BB på förlossningen, BB och på avdelningen för neosamvård.

– Det är häftigt att föda barn men det finns fler områden inom barnmorskeriet som tilltalar mig - graviditeten, klimakteriet, preventivmedel och så har jag ägnat mycket tid kring amning.

Marie-Charlotte upplever att det läggs för mycket fokus på förlossningen innan födseln, i jämförelse med amningen. Hon tycker att amningen och dess betydelse för anknytningen, borde ges mer plats.

Hon beskriver sig som ”motvalls”, hon vågar göra saker på sitt eget sätt. I hennes hem finns inte mycket spår av julen veckan innan julhelgen, bortsett från en adventsljusstake på bordet.

– Julen börjar på lillejulafton och jag gör det inte så jättestort. Jag har inte så många måsten. Jag lever här och nu.

Som facklig i Vårdförbundet vill hon arbeta för att få upp lönerna för barnmorskor, sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker. Hon är teamledare för arbetet gentemot chefsmedlemmar i Skåne och förtroendevald på sin egen arbetsplats. Sedan i våras är hon också ledamot i förbundsstyrelsen. Halva tiden ägnar hon åt fackligt arbete, resterande tid åt att arbeta som barnmorska.

– Jag tänker inte gå i pension förrän den dagen som våra löner står i paritet till vårt ansvar, kompetens och erfarenhet. Det handlar om hur man prioriterar, pengarna finns!

När de tre barnen Alfred, Axel och Lovisa växte upp var Marie-Charlotte engagerad i Borrby skolas föräldraförening, i många år som dess ordförande. Hon har också varit ordförande i byalaget.

– Jag återvänder alltid hit till Borrby. Hembygden står mig väldigt nära.

Det nuvarande huset som ligger längs en av de större vägarna i byn ägdes tidigare av en äldre kvinna som tittade till det sporadiskt. En dag knackade Marie-Charlotte på och frågade om hon fick köpa det. Tillsammans med barnens far renoverade hon sedan huset.

– Borrby är perfekt. Jag ser det som grunden i en solfjäder med åtta mil till Kristianstad, Lund och Malmö. Drygt två mil till Ystad, Tomelilla och Simrishamn. Här finns allt vad jag behöver.

Flera gånger i månaden är Marie-Charlotte i Stockholm på Vårdförbundets möten. Då stiger hon upp vid tre på morgonen för att sedan hinna ta tåget till Stockholm och sedan hem igen samma kväll.

Fortfarande har hon, tillsammans med sin bror, kvar faderns snickeri i Borrby som de håller på att avveckla.

– Jag är ganska dålig på att vara ledig, säger Marie-Charlotte och skrattar.

Sent på kvällarna, efter elva och framåt midnatt brukar hon sjunka ner i sin ”amningsfåtölj” och bara varva ner.

I dag är det bara dottern Lovisa som bor kvar hemma och så katten Lisa som blir 17 år och följer Marie-Charlotte som att hon vore en hund.

– Min bil står aldrig still, säger Marie-Charlotte men jag trivs i bilen.

Som facklig är det hennes vardag att ta sig till medlemmarna om de så verkar i Malmö, Lund, Kristianstad eller Helsingborg.

– Hade jag fått välja yrke igen hade det blivit barnmorska igen. Och hade det gått att ha flera yrken så hade jag gärna varit snickare och pilot också, avslutar Marie-Charlotte intervjun.

Fakta

Marie-Charlotte Nilsson

Fyller: 55 år den 24 december.

Bor: Sedan 1991 i samma hus i Borrby.

Familj: Sönerna Alfred, 25 i Löderup är lastbilschaufför och Axel, 23 som bor i Onslunda med flickvännen Johanna och är bilmekaniker. Dottern Lovisa, 20 bor hemma och går sjuksköterskeutbildning i Kristianstad. Lovisas pojkvän heter Rasmus. Katten Lisa, 17 år.

Aktuellt: Fyller är på julafton vilket hon tar med ro. ”När jag var barn firades min födelsedag fram till Kalle Anka, sedan började julfirandet.”

Visa mer...