Birgitta banade ny väg som vårdchef

En intervju med Birgitta Tallroth i Tryde är samtidigt en lektion i livskunskap. När vi ses i hennes hem i Tryde pratar vi om barnbarn och deras betydelse, om ideellt arbete och om vikten att tro på sig själv. Det sistnämnda fick Birgitta lära sig som nyutexaminerad sjuksköterska på akuten i Lund, hennes allra första arbetsplats.

– När jag kom till akuten i Lund var vi i princip två personer som jobbade där på natten, jag och ett sjukvårdsbiträde som hette Ella. Jag var 22 och kunde ingenting. Hon var runt 60, kunde allt och lärde ut det till mig. Utan Ella hade jag inte varit så förstående inför att bara om du får lite assistens så kan du mer än du tror.

Mötet med Ella har satt djupa spår i Birgitta. Och i dag ser hon sig själv som en Ella för vissa människor.

Det är en kvinna som ringer till YA och tipsar om att Birgitta fyller år. Hon känner Birgitta genom Röda Korset i Tomelilla och kallar henne extramamma. Det visar sig att Birgitta har följt hennes liv sedan hon kom från Rumänien till Sverige för tio år sedan, hjälpt henne att komma med i olika nätverk och få ett sammanhang.

– I dag har hon jobb och sambo här.

Birgitta är född i Göteborg. Faderns läkarkarriär gjorde att familjen också hann bo i Uppsala och Kristianstad innan de kom till Ystad där fadern Allan fick arbete på Lasarettet i Ystad.

– Då fanns inga kliniker på lasarettet. Det var tre doktorer som skötte allt.

Birgitta var elva år och började i Maria Munthes flickskola. I dag är hon ordförande för Marie Munthes förening.

– Det är inte så svårt att vara ordförande, det kostar inte så mycket. Är det något jag lärt mig i livet så är det att om man är osäker på något så kan man ändå tacka ja och lära sig något av det.

Birgitta var elitgymnast och tävlade i lag i Ystads gymnastikklubb. Hon tränade sex dagar i veckan. Men efter skolans slut fortsatte hon inte med gymnastiken. Birgitta var näst äldst av sex syskon. Hennes storasysterroll har präglat henne i livet.

– Jag har lärt mig att man ska ta hand om varandra och ställa upp. att var många syskon är fantastiskt lärorikt.

Under uppväxten fanns alltid någon att leka med. Själv har Birgitta också haft en stor familj med tre barn. Det är först på äldre dar som hon tillbringat mycket tid i sitt eget sällskap och fått träna på att lära sig att umgås med sig själv.

– Det kan vara en sådan sak som att duka fint till sig själv när man ska äta eller att fråga sig själv om man ska gå en promenad.

Efter gymnasiet tillbringade Birgitta ett år i London följt av ett Frankrikeår innan hon började på sjuksköterskeskolan i Lund. Där bildade hon familj och fick sitt första barn Mikael samtidigt som hon studerade.

– Jag läste när han sov, säger Birgitta och får det att låta enkelt.

Efter det givande året med Ella på akuten i Lund flyttade familjen till Kalmar där Birgittas make fick arbete. Där blev hon kvar i 32 år, familjen utökades med två döttrar Gabriella och Petra.

Efter många år hemma med barnen skrev Birgitta historia som den första sjuksköterskan som blev chef också över läkarna på sin klinik.

– Jag var 38 år när jag ville börja jobba igen.

Det visade sig inte vara så lätt, Birgitta mötte många frågande miner när hon ville ta upp karriären igen efter att ha varit hemmafru. Till slut fick hon arbete på ett sjukhem.

– Det är Ella som har lärt mig att räcka upp handen. Att säga saker och att tro på mig själv.

Birgitta jobbade på vårdcentral i Kalmar när det blev aktuellt för hennes chef att sluta.

– Politikerna i kommunen ringde och frågade om jag ville bli chef. Ingen sjuksköterska hade varit chef över läkare förut. Jag bad om en veckas betänketid.

Birgitta bestämde sig för att inte låta rädslan styra sitt beslut och tackade ja till att ha chefsansvar för primärvården på Öland. Redan då hade hon förkovrat sig vid sidan av sitt arbete och läst administration och arbetsledning.

Året var 1989 och läkarprotesterna i media lät inte vänta på sig. Det blev artiklar i Barometern i Vårdförbundets tidning och även en notis i Svenska Dagbladet.

– Med Ella i ryggen gick det bra, säger Birgitta. Det förde bland annat med sig att jag fick föreläsa om ledarskap på vårdhögskolan.

Politikerna skickade henne på den ena kursen efter den andra där Birgitta kunde skapa nätverk med andra kvinnliga ledare från stora företag.

Efter flera år i landstingsvärlden tröttnade Birgitta på ”att alltid byta kostym”. Efter en omorganisation följde alltid ännu en.

Då hon skilt sig hade hon köpt lägenhet i Kalmar och samtidigt sitt nuvarande hus i Tryde. Det var tänkt som ett fritidshus men Birgitta märkte hur hon hade allt svårare att lämna huset på söndagarna. Till slut sökte hon och fick arbete i Malmö stad och flyttade permanent till Tryde. I Malmö arbetade hon i tre år med att etablera anhörigstöd i Malmös tio stadsdelar.

Som pensionär har Birgitta ett stort engagemang i Röda korset i Tomelilla. I tio år var hon föreningens ordförande och var med och lade grunden för Second handbutiken Kupan, anhörigstödet och olika integrationsprojekt.

– Vi var några stycken som var entusiastiska. Man är alltid ett lag.

I dag sitter hon i Röda korsets centrala styrelse som revisor.

Många invandrare har kommit till Kupan och lärt sig svenska. Birgitta känner stor glädje över alla frivilliga krafter hon mött, att det är så många som vill hjälpa till.

– Frivilligheten lever av lust och dör av tvång. Att undvika tvånget är en konst.

En viktig del i Birgittas liv är barnbarnen.

– Det är viktigt att lyssna på sina barnbarn och förstå deras sätt att leva.

Men det gäller också att våga ta plats, att knacka på i deras liv menar Birgitta.

– Man måste bjuda in sig själv och tro att man är lite intressant. Det gäller såväl om du har med barnbarn att göra eller politiker eller vänner.

Hennes sex barnbarn är spridda över Sverige och bor i Milano, Stockholm, Lund och Göteborg. Hon berättar om när hon åkte upp till Arvika där hennes äldsta barnbarn gick musiklinje.

– Jag tog mitt pick och pack och åkte dit och hälsade på.

Det slutade med att hans kompisar bjöd in henne till en fest de skulle ha på kvällen.

Åttioårsåldern gör sig påmind i att Birgitta funderar på att hitta ett mindre boende. Den stora trädgården och huset tar sin tid att hålla ordning på. Lite hjälp får hon idag av Hashem från Afghanistan som tillfälligt bor i en stuga på tomten.

– Han har precis fått uppehållstillstånd och jag hjälper honom med att skriva skrivelser och att läsa läxor.

Hashem går i gymnasiet i Ystad och arbetar extra i hemtjänsten. Att han ska få en trygg start i det svenska samhället är Birgittas närmsta mål.

I övrigt är hon glad över varje morgon hon vaknar då hon ”känner sig ungefär som igår.”

Samma dag som Birgitta fyller också barnbarnet Anton 14 år. Födelsedagen ska firas med familjen halvvägs, i Jönköping där släkten tar in på hotell för att umgås.