Revykung från gedigen ”bonnasläkt”
Nils-Olle Elofsson är uppväxt på Baldringetorp, ett litet lantbruk i Fyledalen, med mamma Lilly, pappa William och lillasyster Lilli-Ann. Familjen hade kor, grisar, hästar och växtodling.
– Mina föräldrar arrenderade sin gård av Högestad. Vi hade korn, råg, sockerbetor och vall till djuren. De kunde försörja sig på detta men det kan man inte idag.
Nils-Olle säger att skillnaden från då till nu är storleksrationaliseringen, att specialiseringen och mekaniseringen har gått långt. Gårdarna är större och effektivare med mycket fokus på det ekonomiska resultatet.
Själv började Nils-Olle på Försöksringarna på 80-talet, sedan han avslutat gymnasieutbildning på Bollerup och gått driftsledarkurs i Skurup. Försöksringarna hade en patrull baserad i Skivarp som la ut försök från Skanör i väster till Löderup i öster.
– Vi prövade nya utsädessorter, gjorde gödslingsförsök och testade nya växtskyddsmedel. Försöken följde en noggrann plan från sådd till skörd.
Efter detta fick Nils-Olle jobb som säljare på JHL ( Järrestads härads lantmannaförening) i 13 år och sålde utsäde, mineralgödsel, växtskyddsmedel och köpte in spannmål.
– Egentligen funderade jag på att ta över arrendet efter mina föräldrar, men byggnaderna var i dåligt skick och att investera själv i en arrendegård kändes inte riktigt lockande.
Efter JHL blev det Lantmännen i Hammenhög, där Nils-Olle nu varit säljare i 19 år.
– Det är ett varierande jobb och det bästa är kontakten med kundkretsen. Man träffar mycket människor och det känns bra när man kan göra affärer med dem som utvecklar deras lantbruksföretag.
På Valborgsmäss 2014 flyttade familjen Elofsson från sin gård i Benestad till nybyggt hus i Tomelilla.
– Vi hade varit lite hobbybönder i Benestad men kände att vi ville ha närmre till våra arbeten och letade efter ett gammalt hus att renovera i Tomelilla.
Nu blev det istället tomt med nybygge, som makarna Elofsson själva satte sin prägel på.
– Vi ändrade lite på ritningarna, köket ville vi ha större och altanen byggde vi in.
Nils-Olles kreativa ådra har tagit sig många uttryck genom åren. På nittiotalet var han en av revykungarna i Tomelilla.
– Vi tog över efter ett gäng som spelat revy sedan 70-talet. Första året gjorde vi deras bästa nummer, som en jubileumsrevy men sedan fick vi ju börja fundera på nytt material.
Antingen kunde man köpa in eller så kunde man sätta sig ner och bolla idéer. Nils-Olle och hans revykollegor Thomas Leandersson och Ingmar Persson valde det senare.
– Vi har haft många roliga stunder ihop, ler Nils-Olle. Vi satt långt in på nätterna och klurade på hur vi skulle ta oss an lokalpolitikerna. Jag tror vi lyckades få ihop det rätt underhållande till slut.
Politiker är oftast inte så snarstuckna, de är vana att vara i hetluften. De flesta som blev ”häcklade” tog det bra.
– Men man måste göra det med glimten i ögat, det är viktigt, säger Nils-Olle.
När det begav sig var de ett tjugotal i ensemblen men just nu är Tomelilla nyårsrevy vilande.
- Styrelsen finns dock kvar och vi träffas då och då.
Nils-Olle är intresserad av släktforskning och kan efter flera års studier konstatera att han är av ”gedigen bonna-släkt”. Han, hustru Ulla och lillasyster Lilli-Ann gick kurs för Nils-Henrik Salomonsson, på 90-talet, vilket ledde fram till bildandet av "Folklifsgruppen i Ramslif". Det blev helt andra sorters framträdanden än Nils-Olle var van vid i revysammanhang.
– Det var på släktforskningskursen som embryot föddes att göra en föreställning om de människor vi hittade i historien.
På släktforskningen kom Nils-Olle tillbaks till 1700-tal i Tryde, Ramsåsa och Sövestad men i Baldringe hade kyrkböckerna brunnit.
– Att det var ett hårt samhälle förr, det kan man konstatera, säger Nils-Olle. Nästa gång blir det till att undersöka de danska arkiven, det ska bli spännande att se vad man kan hitta där.
Fast just nu handlar Nils-Olles liv väldigt mycket om framtiden. Hans första barnbarn, lille Lowe, föddes den 21 juli i år.
– Att bli morfar är en helt ny fas i livet, säger Nils-Olle med ett leende.
