Knattelag i Sjöbo IF starten för Antonia

Antonia Göransson är sällan något namn som kopplas samman med den sydöstskånska idrotten.

Men faktum är att det var i Sjöbo IF för 15 år sedan som hennes fotbollskarriär startade. En karriär som bland annat har tagit henne till proffsliv och EM-semifinal.

Antonia Göransson kan inte låta bli att skratta när hon berättar hur allting startade.

– Min mamma, Pia, var en otroligt engagerad förälder. Det var hon som tog mig till Sjöbo idrottsplats och gick själv in i en form av ledarroll för det där flicklaget. Vi var jättesmå, 5–6 år, och som jag minns det var jag minst av alla...

Hade din mamma själv förflutet som fotbollsspelare?

– Nej, nej, herregud, hon skulle inte kunna slå en kort bredsidespassning! Hon var med och serverade saft och bullar på träningarna och försökte hålla koll på oss, det var mer på den nivån. Men utan mammas engagemang hade jag aldrig kommit dit jag är i dag.

Var din pappa fotbollsspelare?

– Han spelade när han var yngre, men slutade när han ryckte in i lumpen.

Vilka minnen har du annars av tiden i Sjöbo IF?

– Jag minns att jag inte hade några benskydd med mig till den första träningen och att jag var lite smårädd för att gå in där på planen och spela. Men det släppte ganska fort. Det var ju inte så mycket fotboll, egentligen, utan vi hade kul och stimmade väl mest runt...

Har du fortfarande kontakt med någon i det där flicklaget i Sjöbo IF?

– Min kusin Elin Persson spelade i samma lag och henne har jag så klart kontakt med. Hon var bättre än vad jag var, men slutade tyvärr.

Antonia Göransson föddes i Stockholm 1990. Tre år senare flyttade familjen ”hem” till Sjöbo. För det var i Sjöbo som hennes släkt fanns.

– Det var jobb som fick vår familj att tillfälligt bosätta sig i Stockholm, men jag har alltid känt mig som skåning. Jag bodde i Sjöbo mellan jag var tre och åtta år, sedan gick flyttlasset till Boden. Där uppe spelade jag i bland annat Hornskrokens IF och Trångfors. När jag flyttade ner till Skåne igen spelade jag i både LdB Malmö och Kristianstad DFF.

Antonia Göransson slog igenom med dunder och brak i KDFF och framfarten i allsvenskan ledde inte bara till en plats i U 20-landslaget utan även till kontrakt med den tyska storklubben Hamburger SV.

Så småningom tog hon kliv från U 20-landslaget till seniorlandslaget och från Hamburger SV till FFC Turbina Potsdam.

Hennes plats i den svenska EM-truppen kändes självklar. Hon fick förtroendet från start i öppningsmatchen mot Danmark. Men Antonias insats blev inte vad hon hade hoppats på.

– Jag gjorde en plattmatch. Det var premiär, jag var nervös, och ja, spelar man så många matcher som jag gör kan det bli så i bland. Det där har jag lagt bakom mig nu.

Energiknippe

Antonia Göransson har efter insatsen mot Danmark varit borta från den svenska startelvan. Mot Island kom hon in som ett energiknippe i den andra halvleken och visade att formen är tillbaka.

– Det var kul. Jag njöt att få komma in där på planen och bara köra. Sedan får vi se vilka spelare som startar mot Tyskland, det är inget jag ägnar energi åt. Jag är redo för vilken roll jag än tilldelas.

Vad säger du om att motståndet heter Tyskland, där du bor sedan tre år tillbaka?

– Jättekul, verkligen. Jag är lagkamrat med ytterbacken Jennifer Cramer och ytterligare ett par landslagstjejer som tyvärr är skadade. Det här tyska laget skiljer sig rätt mycket från tidigare upplagor. Det är föryngrat men vinnarmentaliteten finns säkert kvar. De här yngre tjejerna vill visa att de ska tillhöra landslaget i framtiden.

Hur går det?

– Sverige vinner – men det blir tufft!