Fotboll

Tobias från Onslunda redo för allsvenskan

Fotboll

Onslunda IF och i morgon är han framme vid sin allsvenska debut – för Åtvidabergs FF. YA:s Jan Ohlsson har träffat honom på klassiska Kopparvallen.

Artikeln publicerades 30 mars 2012.

Åtvidabergs FF rustar för allsvenskan. Under träningspasset på Kopparvallens konstgräsplan går spelarna in i varenda övning med full inlevelse. Tränaren skriker och dirigerar, positioner rättas till.

Men att den allsvenska premiären rycker allt närmare märks kanske ännu mer utanför planen. Veckan före hemmapremiären är Kopparvallen en stor byggarbetsplats. Män i gula hjälmar åker upp och ner i liftar, det sågas och skruvas och träplankor lyfts fram till den nya träläktaren som förhoppningsvis ska vara klar tills Gais kommer på besök 6 april. Men säkert är det inte. Klubben har uppmanat Åtvidabergsborna att gå man ur huse för att bistå som hantlangare och montera stolar till den nya läktaren. Klubben tillhandahåller med skruvdragare och bjuder på varm korv åt alla volontärer.

Annat var det för två år sedan. Då uppmanades Åtvidabergsborna komma till Kopparvallen för att skotta planen fri från snö så att premiären kunde genomföras. Då sattes en skyffel i nävarna på byborna, nu är det en skruvdragare.

Och Åtvidabergsborna ställer så gärna upp. Även om inte fotbollen har samma majestätiska position i byn som den hade på 1960 och 1970-talet är det fortfarande fotbollen som sätter Åtvidaberg på kartan. På 1970-talet fick Åtvidaberg besök av storklubbar som Bayern München, Chelsea och Barcelona, Då hade man skrivmaskintillverkaren Facit i ryggen som stor och mäktig sponsor.

Nu är skrivmaskinen ersatt av datorn.

Och Roland Sandberg ersatt av Tobias Nilsson från Onslunda.

Det är nya tider.

YA-sporten träffar Tobias Nilsson i ett avbytarbås på Kopparvallen före torsdagens förmiddagspass.

Du lämnade Onslunda IF redan 2002. Vad hände sedan i ditt fotbollsliv?

– Jag gick fotbollsgymnasiet i Malmö och spelade fem år i Malmö FF. Därefter blev det fyra år i Falkenbergs FF. Och nu är jag här. Vi får se hur många säsonger jag stannar, hoppas det blir länge.

Har du någon kontakt med spelarna du lirade tillsammans med i Onslunda?

– Nej, jag har faktiskt inte kontakt med någon i laget över huvud taget, utom med min storebror förstås. Det är klart att man pratar om man skulle träffa på någon men jag är inte i Onslunda så där jätteofta. Det blir mest vid större helger och så. Ska jag till dit är det för att hälsa på mina föräldrar och mina storebröder som bor kvar, annars känner jag mig ganska färdig med Onslunda.

Spelade du i ett bra lag på Onslundatiden?

– Ja, vi hade ett väldigt bra lag för spelare födda 1985 och 1986. Vi var bäst inomhus, utomhus var det lite tuffare. Jag spelade bland annat med Henrik Lydén, som senare blev målvakt i Tomelilla IF och med Jocke Svensson som gick till Trelleborgs FF och Tomelilla FF. Det är nog de i laget som har fortsatt på en högre nivå. Och så förstås Susanne Moberg.

Landslagsspelaren Susanne Moberg – spelade du med henne?

– Ja, hon var fantastisk duktig och spelade med killar tills hon var 10–12 år. Sedan satte reglerna stopp för henne. Det är inte många tjejer som kan mäta sig med killar så högt upp i åldrarna. Susanne var en enorm talang.

Du vet att Onslundas A-lag är nerlagt?

– Jag har hört det och det är väldigt, väldigt tråkigt.

I Malmö FF tillhörde du A-truppen – men fick aldrig göra allsvensk debut.

– Det stämmer. Jag tillhörde A-truppen i två säsonger men det blev inte mer än några träningsmatcher och några matcher i svenska cupen. Jag satt på bänken i två allsvenska matcher men fick ingen speltid alls.

Är det något som har grämt dig – att ha varit så nära allsvenskan men ändå aldrig fått göra debut?

–  Ja, det är klart att man vill spela så högt uppe som möjligt. Jag var ju så nära. När man sedan kom till Superettan och spelade där kontinuerligt kände jag att jag verkligen ville ta steget upp i allsvenskan. När chansen med Åtvidaberg dök upp var det inget att tveka på, det var bara att hoppa på.

Det är inte bara du och Susanne Moberg som har satt Onslunda på fotbollskarten.

– Du tänker på Tom Prahl? Det var faktiskt Tom som plockade upp mig som lärling i MFF:s A-trupp. Jag hoppas att det berodde på mitt fotbollskunnande och inte på min bakgrund...

Hur var Tom Prahl som tränare?

–  Jätteduktig, förstås. Han hade stor respekt som han fick genom sitt kunnande. Tom var noggrann och taktiskt skicklig. Jag var bara en ung kille på den tiden och sög åt mig så mycket jag kunde.

Åtvidaberg är en klassisk ort i svensk fotboll. Märks det på stämningen i byn, på folket, att fotbollen är stor här?

– Människorna är väldigt fotbollsintresserade, här finns inte så mycket annat. De har en rik historia, Åtvidabergs FF, och har ju spelat elitfotboll i väldigt många år. Mycket mer än så vet jag inte.

Bor du här?

– Jag bodde här i två månader precis när jag kom. Men Åtvidaberg kändes för litet, nästan som Onslunda, här fanns inte mycket att göra. Nu bor jag i Linköping, det gör de flesta i laget. Vi pendlar till Åtvidaberg varje dag. Det är fyra mil enkel resa.

Jag har precis kört sräckan. Fyra mil och hundra fartkameror!

– Typ så är det! Men det är ändå bättre att bo i Linköping, som är en större stad. Utbudet är rätt mycket större än vad det är i Åtvidaberg.

Lever du singelliv?

– Ja, jag är själv. Jag har inget annat jobb än fotbollen, så det blir en hel del tid över. Man måste sysselsätta sig på fritiden, annars går det inte. Men ibland räcker fantasin inte riktigt till. Jag har i alla fall varit på hockey i Linköping, som är en riktig hockeystad. Jag såg Linköping–Färjestad i Cloetta Center. Men det har inte gått så bra för Linköping den här säsongen. Vi får hoppas att det går bättre för Åtvidaberg i fotbollsallsvenskan...

Du är 26 år. Är det i Åtvidaberg som du har din fotbollsframtid?

– Åtvidaberg är i allsvenskan för att försöka stanna kvar. Jag ska göra mitt yttersta för att prestera, gör varje spelare det så går det bra för laget. Det där går ju hand i hand. Under alla år i Superettan har man funderat på hur det skulle vara att mäta sig med allsvenska spelare. Nu är jag där och det ska bli himla kul att se om man håller.

Det har gått bra i träningsmatcherna för dig – och för laget.

– Jag tror att vi har vunnit åtta av tio matcher. Jag själv har gjort tre mål och passat fram till något. Framförallt har jag fått starta matcherna, antingen på centralt mittfält eller ute till höger. Jag räknar med att spela från start i premiären mot Örebro.

Träningen börjar nu – lycka till i allsvenskan!

– Ja, jag måste in om i omklädningsrummet först. Hälsa Onslunda!